It's the strangest thing

It's the strangest thing.
How you can feel one way during the day and another way when the sun goes down, all alone at home.
It's the strangest thing.
How you can be so utterly happy about your life and still feel like you're going nowhere, that something is missing.
It's the strangest thing.
Life.

Odödliga dikter som skulle väcka folks frusna själar till liv

Tänk om jag kunde skriva poesi. Då skulle jag skriva odödlig dikter som skulle väcka folks frusna själar till liv, ge dem hopp i livet, göra en skillnad.Jag skulle skriva sådana vackra dikter, med meningar som börjar på och för att skapa den rätta känslan, jag skulle rimma. Inte katt med hatt, utan djupa ord såsom dimma och glimma och kanske till och med melankolisk med mongolisk. Och jag skulle skapa dikter som beskrev bubblande känslor, fjärilar som fladdrade i magen. Som kunde beskriva de djupaste av alla djupa känslor, den sorgligaste av alla sorgliga händelser. Händer skulle hållas, kyssar skulle utbytas och jag skulle skriva rader så som Laleh: jag älskar dig så högt så du hör och det är så.Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Tänk om jag kunde skriva poesi.

"Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas i min mun
En människa är inte tung att bära på

För vad ska det bli av dig?
Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig?"

/Laleh

El viaje definitivo

...Y yo me iré. Y se quedarán los pájaros cantado;
y se quedará mi huerto, con su verde árbol
y con su pozo blanco.

Todas las tardes, el cielo será azul y plácido;
y tocarán, como esta tarde están tocando,
las campanas del campanario.

Se morirán aquellos que me amaron;
y el pueblo se hará nuevo cada año,
y en el rincón aquel de mi huerto florido y encalado,
mi espíritu errará, nostáljico...

Y yo me íre; y estaré solo, sin hogar, sin árbol
verde, sin pozo blanco,
sin cielo azul y plácido..
y se quedarán los pájaros cantado.

JUAN RAMÒN JIMÈNEZ



___________________________

Translation to english, by Lila Robertson, 2002, and some modifications by me, now.

The Definitive Journey

... and I will be gone. And the birds will still be singing,
and my garden will remain, with it's tree so green
and it's white well.

Every evening, the sky will be blue and peaceful
and the bells will play, like they play this evening,
the bells in the belfry.

Those, the one who loved me, will die,
and the village will become ne with each year,
and in that corner of my flowered and whitewashed field,
my spirit will wander longingly..

And I will be gone, and I'll be alone, with no home,
without any tree so green, without any white well,
without a blue and peaceful sky...
And the birds will still be singing.