Qué tal amor?

De senaste dagarna har jag arbetat med en skoluppgift som ska in imorgon. Det är en biografi om oss själva och det är verkligen inte det enklaste att skriva kan jag meddela. 24 år är en fruktansvärt lång tid, samtidigt som det är absolut ingenting. Vad bör man ta med, hur ska man formulera sig? Jag skrev så som det kom naturligt till mig. Självklart blev det massa onödigt snack och tankar om mänskligheten och jorden och problem i världen och ja... ni vet, så som det blir när jag kommer igång och babblar. Men tror den blev rätt så bra ändå. Ska ta en paus nu och läsa igenom den igen lite senare för att se om jag upptäcker nå mer fel men jag lägger ut mitt utkast på slutstycken här nu så får ni någon idé om hur mitt arbete ser ut. Imorrn ska jag bara läsa hela dagen är min plan. Åh vad skönt tänker ni då! HA! Säger jag. Inte när det är en spansk pjäs som jag ska ta mig igenom...

Tengo veinticuatro años. Algunos probablemente llamaría a mí un adulto. En el curso de veinticuatro años puede suceder mucho. Pero a la vez, es nada. ¿Qué es veinticuatro años en la Tierra, en serio? ¿Qué se puede hacer durante este tiempo? No puedo responder a esa pregunta para todos, pero me gustaría pensar que es un poco como el canción “tiempos de amor”, del musical Rent. Cantan: ¿cómo mides un año de ser? Según ellos, se mide un año en amor. Creo que es correcto. El amor que llegamos a experimentar y compartir con nuestros parientes y amigos íntimos es lo que importa. Con esto en mente, he vivido una vida rica en mis veinticuatro años. Tengo una familia, tengo amigos y he experimentado el amor. Quizá que no sea algo que toda la humanidad recordará el día que ya no estoy aquí, pero espero que he dejado algunos huellas en las personas que conocí en mi vida. Como cantan en Rent: Recuerda el amor, mide en amor. Mi nombre es Ida, y esta fue mi historia

Om det är någon gång man verkligen får äta godis....

Sittandes i sängen med datorn i mitt knä och en skoltrött Maria i andra änden av sängen tar jag och kikar ut genom fönstret för att beklaga mig över regnet. Då upptäcker jag till min förvåning att det är snöblandat regn som faller från himlen! I Barcelona! I Mars! Hur är det möjligt?

....så är det nu!

Förfest i Raval

I helgen fyllde Linda 25 år och detta skulle självklart firas såsom man firar en födelsedag här i Spanien - tapas och fylla. Jag tror vi lyckades med båda två, särskilt födelsedagsbarnet. ^^ Här är lite bilder från de tillfixade tjejerna i Raval. Dani som är en sån naturlig skönhet behövde inte fixa iordning sig förrän fem minuter innan vi skulle gå så henne hann vi tyvärr aldrig få med på kort. Men den som väntar på någonting gott.... =)

Jag och Maria

Millsk och jag poserar

Bild på mig med lite konstigt ljus. But I kind of like it. =)

Kvällspromenad i Barna

Just carbs

Jag tänkte börja en ny diet, low carb high fat. Det vill säga: Skippa typ alla kolhydrater o käka bara annat, typ kött och sås och sallad. Det kan jag leva på. Flintastek och gräddiga såser - give me! Men efter att ha tagit en titt på min ekonomi har jag insett att jag får göra en tvär vändning nästa vecka. Istället för low carb high fat får jag köra på JUST CARBS! Pasta pasta pasta, kanske lyxar till det med nån potatis någon gång. Och havregrynsgröt! Ska äta min sista måltid imorgon. Brödet består av tapas och vinet av massa öl och drinkar. Allt för att fira att Linda nu inte längre är en ungdom (Grattis!), utan närmare 50 än 0. =) Sen börjar fastan... carbs build this body - beach 2010!

Para Camilla, mi amiga

Blogguppdateringar

Vissa populära bloggare uppdaterar sin blogg varenda dag, och det är alltid ett roligt/intressant inlägg, gärna med en fyndig bild till. Jag har inte ens tid att skriva i min dagbok varje dag nu! Köpte den innan jag åkte för att kunna föra mina tankar om mitt liv här och för att sedan kunna läsa igenom allt när jag är hemma i Sverige för att se hur jag har utvecklats. Hittills har jag kanske skrivit.... fem gånger? Det kan ju vara ett fruktansvärt bra tecken, kan tyda på att jag har alldeles för mycket roliga saker att göra här så jag hinner helt enkelt inte med att anteckna allt. Så är det i vissa fall. Förra helgen hade jag the time of my life, men har fortfarande inte haft tid att skriva ner det då det var så mycket som hände samtidigt. Men mest beror det på att varje dag ska något göras till skolan, uppgifter ska skrivas, böcker ska läsas. Att då komma hem och fortsätta skriva har jag ingen energi till! Men ska försöka skärpa mig. Idag ska jag skriva brev som jag ska skicka nästa vecka. Då gör jag ju det för någon annans skull, och förhoppningsvis har jag energi till det i alla fall! Ska bara läsa en hel bok på spanska först...

"Volví a quererme y a valorarme, y lo mejor de todo volví a enamorarme. "

One of the reason why I moved to Barcelona was to get some distance, to get to know myself, be happy with who I am and live my life - right here, right now. And I have to say that, while it's only been a month, I already feel like I'm not running that fast anymore. I'm sort of like...jogging. And it feels good.

Mirando el mundo al reves

Jag har börjat ett nytt liv här i Spanien, det går fantastiskt bra måste jag säga. Dock har mitt nya liv delats upp i två olika riktningar. Det är:

1. Mitt nya nyttiga, duktiga liv. Jag går morgonpromenader (joggar när jag har extra mkt spring i benen. Vilket har hänt en gång på en månad), jag äter sallad, jag är ute i solen och får frisk luft, jag gör styrkeövningar hemma.
   
2. Mitt nya "ta-livet-som-det-kommer"liv. Leva i nuet, njuta av livet, sluta oroa mig så mycket. Mañana mañana som spanjorerna säger. Jag ska ta seden dit jag kommer.

Det är just detta med att vara nyttigt samtidigt som jag ska ta seden dig jag kommer som komplicerar det hela. Spanjorer verkar nämligen vara otroligt förtjusta i sötsaker. Affärena är fyllda med hyllor med kakor, kex, rån, choklad, munkar.... och all annan mat är fylld med socker också. Det gör att det är något svårare att hålla sig till det nyttiga livet. För jag vill ju leva det spanska livet. Idag unnade jag mig en riktig spansk fika: Churros con chocolate. Det tyckte jag att jag var värd efter tentan idag (som förresten gick väldigt bra, tack för frågan!).

Churros

Och jag måste bara fråga: är det någon som läser min blogg?

Viviendo en un paraíso

A quien madruga Dios le ayuda