"She cried a river"

Jag grät på bussen hem. Tårar för vänner jag trodde jag förlorat men kanske kan behålla ändå. Det var tårar av sorg för att det blivit som det blivit men även tårar av lättnad och glädje. Det var välbehövda tårar.

"this is the story of a girl"

Jag blev utmanad. Reglerna var att man skulle publicera reglerna här, skriva sju saker om sig själv och sen utmana sju personer till. Men det hela blir ju som en form av kedjebrev, och jag avskyr kedjebrev. Därför tänker jag endast skriva sju saker om mig själv här ifall någon är intresserad. Om ni som läser detta sedan vill skriva sju saker om er själva så kan ni ju göra det med. På så sätt gör alla det för att de vill, inte för att de måste - och det tycker jag känns mycket bättre.

• Det värsta jag vet är att välja. Jag är den alla restauranger hatar. Den som kommer in, kikar på menyn hur länge som helst och säger: ÅÅÅÅhhhh, jag vet inte vad jag ska ha! För om jag tar en sak kommer jag ångra mig och vilja ha en annan sak sen. Men om jag tagit den andra saken från början hade jag likväl velat ha den första. Detta gäller allt. Tyvärr.
• Jag har ett digitalpiano. Spelade piano som liten, då tyckte jag väl inte det var allt för coolt.. men fortsatte ändå för det var ju lite kul och sitta och plinka hemma. Så för lönen jag fick i somras köpte jag mig ett fint piano hem. Just nu håller jag på och lär mig La valse d'Amelie från min favoritfilm Amelie från montmartre. Jag hoppas verkligen inte jag ger upp!
• Min favoritdoft är doften av grus/asfalt precis efter det regnat. Mitt favoritord är dimma.
  
• Min mamma har alltid hållt på med sina blommor. Jag förstod inte charmen med blommor när jag var mindre, det var ju så fruktansvärt tråkigt, när jag flyttade hemifrån skulle jag minsann ha kaktusar bara! Nu sitter jag här i en lägenhet full med gröna växter... Jag är visserligen inte så bra på att ta hand om dem, men om en dör är det bara att köpa en ny.. Där ser man att åsikter kan ändras..
• Min farfar fyller 80 år i år. För att fira detta anordnas det stor 80-fest i hans ära den 13 december. Jag blev tillsagt redan i somras att boka in det datumet i kalendern så det har stått inbokat där ända sen dess. Vad tror ni hände? Både timbuktu och millencolin ska spela i stockholm just den kvällen! Ödet är emot mig. Jag missar mina två favoritband. :(
  
• Jag är en julfanatiker. Jag har idag tagit ner min lilla minigran i plast och ställt upp med ljusslinga i. Sagt att jag inte ska pynta den förrän första advent men vet inte hur bra jag kan hålla det löftet... När Ikea börjar julpynta hoppar mitt hjärta av glädje. :D
• I min soffa har jag nu åtta kuddar. Och ändå sitter jag inte skönt. Varken med eller utan kuddar. Jag är den som kommer hem till dig på besök och som du stör dig på hela tiden för jag kan inte sitta still någongång.

Sådär sju saker om mig. Enjoy. Mkt av det där visste ni säkert redan, inga hemligheter här heller.

Jag såg på Men in trees idag. Har inte full koll på det programmet tyvärr men det verkar bra. I detta avsnitt stod hon tjejen framför han jack, tror jag han heter. De höll på att få ihop det men han hade velat och kysst sitt ex och ja, ni vet sånt som händer i serier för de kan ju inte låta huvudpersonen bli lycklig heller, då vill ju ingen se programmet.. I alla fall, hon står framför honom och han vet inte vad han vill. Då säger hon att hon gör det lätt för honom, hon drar sig ut. Och hon säger att han missar något för hon är ett kap:
- I'm smart and I'm pretty and I can stand on my own two feet. I am a homerun.
Och jag fann mig själv sitta där alldeles imponerad och fascinerad. Jag önskar jag hade en sån styrka inom mig så jag kunde säga något sådant, och vara så säker i mig själv.
Någon gång ska jag bli det.

"Tell me are you tired"

Vad är väl fritid? Det kan ju vara fruktansvärt tråkigt och dötrist och alldeles...alldeles...underbart....

Det enda jag gör om dagarna nu är att plugga. Varje vaken sekund går åt till det. Och de sekunderna ökar avsevärt per dygn ju närmare deadlinen jag kommer. Men trots allt detta jobb så vet jag att inte inte kommer hinna klart och det tär på en. Jag är aldrig försenad med sådana här saker! Jag är alltid noga, ute i god tid, förberedd och klar. Nu spelar det ingen roll hur mycket jag kämpar, det är för lite timmar på dygnet. Och det gör att jag mår skit. Nära sammanbrott närsomhelst. Lägg till pms på det och ni förstår att jag är nära till tårar varje gång något går emot mig. Datorn vill inte, kan inte svaret på en fråga.. I'm a wreck..

"The world's a roller coaster and I am not strapped in. Maybe I should hold with care but my hands are busy in the air saying"..

Kan man sakna något man aldrig upplevt?
Kan man sakna någon man aldrig mött?

"Why does it feel like night today? Something in here's not right today. Why am I so uptight today?"

Får ni någonsin den där känslan av overklighet? Jag satt och tittade på ett tv-avsnitt, det tog slut, rutan minskade ner till normalstorlek på datorn och helt plötsligt fick jag känslan: Is this for real, is this is?

"She said: Cowboy, You know I'm lonely. But there is something you should know"..

Jag vill det så mycket. Jag önskar, hoppas, drömmer, längtar efter det. Och varje gång det kommer inom räckhåll så glider det ur mina händer. Eller är det bara jag som inbillar mig att det är inom räckhåll? Är det jag som önskar att det vore så så fruktansvärt mycket att jag intalar mig själv att så är fallet? Jag vill det så mycket, så gärna. Vilket gör att jag ibland hamnar i situationer jag efteråt undrar hur jag kunde hamna i. Jag vill det. Och ibland tror jag att jag har fått det men börjar då tveka och då försvinner det på direkten. Men efteråt väcks drömmen till liv igen. Hoppet finns alltid kvar inom mig, trots allt. Jag vill det så gärna så jag blir rädd ibland.

Men vill vi inte alla det?

"Music makes you whole. It warps itself around you, Filling up your soul!"

Musik är magi. En låt kan förändra ditt liv. Ett enda musikstycke kan få dig att återuppleva känslor så starka att det är som att åka i en tidsmaskin. Den kan påminna dig om stunden du visste att det var han och du, föra dig tillbaka till kvällen du låg och grät ensam hemma, sprida lyckan i kroppen som infann sig när du visste. Du kan få uppleva energin spridas genom kroppen, ögon som tåras, leenden som sprids. Vissa låtar ska dansas till, vissa ska endast avlyssnas och njutas. Jag älskar känslan som infinner sig när det är helt nedsläckt hemma och musiken fyller mina öron, min själ. Känslorna som väller över, minnen som sprids, både bra och minde bra. Att kunna uppleva allt endast genom att höra en låt... Det är magi.

"It´s frozen and it shines like glass. We´ve been sleeping through September"

Och hon såg sig omkring för att få reda på vart hon var. Människor kom och gick men ingen såg henne, inte på riktigt. Hon försökte gå efter dem, men kunde inte hålla jämna steg. Fötterna visste inte vart de skulle ta vägen, de trampade bara på stället. Hon försökte ropa, men från hennes läppar kom inga ljud. Tystnaden ekade inom henne, tomheten slog emot insidorna, svartheten var total. Ett evigt sökande utan svar. Inom henne fylldes frågorna på men svaren gick inte att finna. Hon skrek utan ljud, slogs utan armar, gick utan följe. Följde en väg utan mål, rakt ut mot ingenting.

Men för att vinna måste man våga. För att finna måste man söka. För att vara måste man kämpa.

För att hitta sig själv måste man arbeta, bearbeta, gå på djupet och våga se det man inte vill se, möta det man gömt undan. För att finna det riktiga, det som betyder något, det som spelar roll måste man börja någonstans.

Och för att hitta någonting måste man börja med ingenting.

Så hon blundade och lät verkligheten komma ifatt henne.

"It's still the same old story. A fight for love and glory, A case of do or die. The world will always welcome lovers, as time goes by"

Jag fick besök av en gammal kompis igår. Det var jätte mysigt o ses igen och fick mig o inse hur mkt jag saknar mina gamla vänner. Måste bli bättre på att hålla kontakten med folk, men det är svårt och hinna med allt. Jag har ju inte ens tid och träffa alla här på hemmaplan så mycket som jag skulle vilja! Vilket än en gång för in tankarna på dygnet... tänk om det vore 36 timmar istället för 24? Man skulle hinna med så mycket mer då! Men det är bara söndagsönsketänkande som träffat mig idag...

"in my head, its only in my head"

I mitt huvud just nu:

Är det för att återuppleva gamla minnen eller för att skapa nya?

Är det något som finns på riktigt eller är allt en bluff?

How do you ever know?