"If you're a bird I'm a bird"

Ibland spelar det ingen roll.

Att jag är i Barcelona. Att jag har underbara vänner. Att jag kan ta morgonpromenader ner till stranden. Att jag kan äta tapas när helst jag vill. Att jag blir helt lugn i kroppen bara genom att höra vågskvalpen. Att solen skiner och det är så varmt och skönt så det värmer ända in till själen.

Ibland gråter man ändå.

Men vet ni vad? Det får man göra. Det känns bra.

Montserrat

Le love

Jag följer inte så många bloggar. De jag brukar läsa varje gång jag går in på Internet är mina vänners plus två till tre till. Okej, det kanske blir en del ändå men jag vill bara än en gång rekomendera om den blogg som gör mig glad varje gång jag besöker den. Den handlar om kärlek, all typ av kärlek, lyckliga historier, olyckliga historier... Och nästan varje gång blir jag berörd på ett eller annat sätt. Den heter Le Love och länken finner ni här nere. Besök den!

Le Love

(i och med att sidan är på engelska tror jag inte deras Le är samma som svenskans. Men jag får ett leende på läpparna bara genom att läsa titeln i alla fall)

Mañana - IBRA!

Idag insåg vi än en gång hur bortkomna vi är i Barcelona! Tog en fika med en tjej som bodde i vår lägenhet de första dagarna och hon kom igång och började prata om alla ställen hon varit på. Vi satt som tre frågetecken och tänkte allihopa: Huh? Finns det ställen utanför Raval och Plaza Real? Med anledning av detta hakade vi med henne till en pub längre bort - och det ångrar vi minsann inte! Kan ha varit världens största pub! Fyra barer, nästan så jag gick vilse - och jag skojar inte! Så imorgon blir det till att låtsas vara sjukt intresserad av fotboll. Hey! Vad säger jag!? Här låtsas inget - spelar Ibra så bryr vi oss minsann! Heja Ibra - gör mål (för kung och fosterland, som min mamma så fint brukar säga)!!

MIERDA!

Nu har jag läst mitt tal jag ska hålla idag typ tio gånger och jag kan det fortfarande inte! Kan början, that's it. Sen kollar jag ner i pappret konstant. No quiero ir a la escuela ahora... aaah, nervös! No me gusta..

Något av ett dilemma

Jag vill se världen.

Jag har inga pengar.

Hur får jag det att gå ihop? Några förslag?

En vanlig lördag i Spanien

Idag har jag legat på stranden i bikitopp, läst glamour på spanska, doppat fötterna i havet och gått i flipflop.

Vad har ni gjort? ^^

Conocerte

Jag tänkte hitta mig en spansk kärlek ikväll på konserten. Han ska smeka min kind och viska ljuva ord i mina öron, såsom dessa:

Quiero saber todo de ti,
estudiarte intensamente, cuéntame qué hacías,
me apetece oír cada minúsculo detalle,
quiero escucharte y desnudarte
desde el comienzo cuando no podía verte.

Om han dessutom tillhör bandet gör det mig absolut ingenting.

<3

Besök 1

Javier. Det var öl, Montjuic, fotografering och chill som stod på schemat. Tycker vi avklarade det rätt så bra.

Barcelona, Montjuic, Javier

Glädjehopp med hela staden bakom mig

Om du får för dig att invardera Barcelona från sjösidan tror jag nog du får ge upp rätt så snabbt..

Gatukonst

Javier redo med supermegakameran

En shopaholics bekännelse

Mina föräldrar gav mig en bok i julklapp, en bok de trodde skulle göra mig gott. Den skulle undervisa mig och lära mig att bli smartare. Ta hand om min ekonomi. De gav mig en shopaholics bekännelse.

Jag trodde nog faktiskt att det skulle kunna funka, allt eftersom huvudkaraktärens skulder byggs på fick jag en illamående känsla inom mig. Sådär vill jag ju inte ha det. Men sen kom beskrivningarna... lyckan hon kände varje gång hon handlade någonting nytt, känslan att dra bankkortet, glädjen över att plocka upp nya kläder ur kassar... och helt plötsligt ville jag bara handla mer efter att ha läst boken. Tjejen i boken fick ju till och med en snygg trevlig karl med på köpet också, om jag inte minns fel!

Jag kom att tänka på det idag för jag, Milla och Daniela tog oss till Primemark och shoppade loss. Ja, jag vet, jag har världens största dubbelmoral. Att i ena inlägget predika om hur saker och ting inte gör en lycklig och jag bara vill fly från konsumtionsamhället, för att i nästa bedyra min kärlek för shopping. Om det får er att tycka lite mindre illa om mig kan jag säga att känslan av att dra mitt kort och veta att där rök 600 kronor jag aldrig mer kommer se igen inte gjorde mig gott. Men att därefter komma hem och plocka upp smycken efter smycken, kläder, skor, väska.. det har gjort mig lycklig denna afton.

Fick dessutom en uppenbarelse!
Helt makalöst. Jag klippte mig igår och har relativt nyfärgat hår. Så det är mörkt och luggen är rätt så kort. Idag köpte jag en kofta i en mörk cerisrosa färg, precis den som min mamma älskar. Och när jag står i badrummet framför spegeln och helt plötsligt tittar upp, rakt på mig, så slår det mig: Åh herre gu, jag är ju lik min mamma! Det enda jag fått höra under min uppväxt är att jag och pappa är lika så detta kom som en chock. När utvecklades detta? Har jag vuxit in i denna liknelse med åren - eller var det helt enkelt bara en illusion med mörkt kort hår och cerisfärgat kofta?

Har haft två besök på sistone också, ska lägga upp lite bilder från det i dagarna. Nu ska jag sova och försöka att inte tänka på mina försvunna pengar utan glädjen över nya smycken och konserten vi ska på imorgon. Second - here we come. Tjejerna i raval - V.I.P!