I Barcelona fick man passa på att njuta av den lilla tid man fick för sig själv. De få gånger man var helt ensam i lägenheten och kunde spela vilken musik man ville på superhög volym. Dansa runt i alla rum, plugga, stöka ner hela köket utan att vara i vägen för någon. Ja, allt man ville kunde man göra, och jag njöt av varje sekund.
Nu är jag hemma. Nu är jag själv i min lägenhet. Klockan är halv åtta och jag är så sjukt uttråkad. Jag vill inte vara själv, jag vill hitta på nått med nån! Men samtidigt, herre gu Ida, du måste ju kunna vara själv i nån timme i alla fall. Men jag går mig själv på nerverna. Jag skulle plugga men jag sitter och facebookar. Vad är det för en stil? Jag blir så trött. Och jag ringde till han som jag trodde skulle kunna roa mig en stund, men han var ute och åkte båt och kommer inte hem förrän om två timmar. Vad gör man själv i två timmar?
Jag känner mig socialt handikappad - med mig själv.
1 kommentar:
hej !
jag hitta denna inlägg via google, jag måste bara säga att jag känner mig exakt så som du beskriver, förutom att jag inte kan åka någonstans där jag är ensam, jag känner mig sjukt ensam och vill börja om mitt liv, utbildningen går inte så bra för jag känner mig väldigt osäker på mig själv.
Skicka en kommentar