Mañana - IBRA!

Idag insåg vi än en gång hur bortkomna vi är i Barcelona! Tog en fika med en tjej som bodde i vår lägenhet de första dagarna och hon kom igång och började prata om alla ställen hon varit på. Vi satt som tre frågetecken och tänkte allihopa: Huh? Finns det ställen utanför Raval och Plaza Real? Med anledning av detta hakade vi med henne till en pub längre bort - och det ångrar vi minsann inte! Kan ha varit världens största pub! Fyra barer, nästan så jag gick vilse - och jag skojar inte! Så imorgon blir det till att låtsas vara sjukt intresserad av fotboll. Hey! Vad säger jag!? Här låtsas inget - spelar Ibra så bryr vi oss minsann! Heja Ibra - gör mål (för kung och fosterland, som min mamma så fint brukar säga)!!

MIERDA!

Nu har jag läst mitt tal jag ska hålla idag typ tio gånger och jag kan det fortfarande inte! Kan början, that's it. Sen kollar jag ner i pappret konstant. No quiero ir a la escuela ahora... aaah, nervös! No me gusta..

Något av ett dilemma

Jag vill se världen.

Jag har inga pengar.

Hur får jag det att gå ihop? Några förslag?

En vanlig lördag i Spanien

Idag har jag legat på stranden i bikitopp, läst glamour på spanska, doppat fötterna i havet och gått i flipflop.

Vad har ni gjort? ^^

Conocerte

Jag tänkte hitta mig en spansk kärlek ikväll på konserten. Han ska smeka min kind och viska ljuva ord i mina öron, såsom dessa:

Quiero saber todo de ti,
estudiarte intensamente, cuéntame qué hacías,
me apetece oír cada minúsculo detalle,
quiero escucharte y desnudarte
desde el comienzo cuando no podía verte.

Om han dessutom tillhör bandet gör det mig absolut ingenting.

<3

Besök 1

Javier. Det var öl, Montjuic, fotografering och chill som stod på schemat. Tycker vi avklarade det rätt så bra.

Barcelona, Montjuic, Javier

Glädjehopp med hela staden bakom mig

Om du får för dig att invardera Barcelona från sjösidan tror jag nog du får ge upp rätt så snabbt..

Gatukonst

Javier redo med supermegakameran

En shopaholics bekännelse

Mina föräldrar gav mig en bok i julklapp, en bok de trodde skulle göra mig gott. Den skulle undervisa mig och lära mig att bli smartare. Ta hand om min ekonomi. De gav mig en shopaholics bekännelse.

Jag trodde nog faktiskt att det skulle kunna funka, allt eftersom huvudkaraktärens skulder byggs på fick jag en illamående känsla inom mig. Sådär vill jag ju inte ha det. Men sen kom beskrivningarna... lyckan hon kände varje gång hon handlade någonting nytt, känslan att dra bankkortet, glädjen över att plocka upp nya kläder ur kassar... och helt plötsligt ville jag bara handla mer efter att ha läst boken. Tjejen i boken fick ju till och med en snygg trevlig karl med på köpet också, om jag inte minns fel!

Jag kom att tänka på det idag för jag, Milla och Daniela tog oss till Primemark och shoppade loss. Ja, jag vet, jag har världens största dubbelmoral. Att i ena inlägget predika om hur saker och ting inte gör en lycklig och jag bara vill fly från konsumtionsamhället, för att i nästa bedyra min kärlek för shopping. Om det får er att tycka lite mindre illa om mig kan jag säga att känslan av att dra mitt kort och veta att där rök 600 kronor jag aldrig mer kommer se igen inte gjorde mig gott. Men att därefter komma hem och plocka upp smycken efter smycken, kläder, skor, väska.. det har gjort mig lycklig denna afton.

Fick dessutom en uppenbarelse!
Helt makalöst. Jag klippte mig igår och har relativt nyfärgat hår. Så det är mörkt och luggen är rätt så kort. Idag köpte jag en kofta i en mörk cerisrosa färg, precis den som min mamma älskar. Och när jag står i badrummet framför spegeln och helt plötsligt tittar upp, rakt på mig, så slår det mig: Åh herre gu, jag är ju lik min mamma! Det enda jag fått höra under min uppväxt är att jag och pappa är lika så detta kom som en chock. När utvecklades detta? Har jag vuxit in i denna liknelse med åren - eller var det helt enkelt bara en illusion med mörkt kort hår och cerisfärgat kofta?

Har haft två besök på sistone också, ska lägga upp lite bilder från det i dagarna. Nu ska jag sova och försöka att inte tänka på mina försvunna pengar utan glädjen över nya smycken och konserten vi ska på imorgon. Second - here we come. Tjejerna i raval - V.I.P!

Cuando lo tienes, no lo quieres. Pero cuando no tienes, lo quieres.

Jag har helt plötsligt fått en sjuk hemlängtan. Jag saknar min lägenet, jag saknar mina kuddar, jag vill möblera om, jag vill pyssla och dona med mina prylar. Jag vill sitta på en filt i ett soligt vasaparken och äta glass, umgås med vänner jag inte sett sen jag flyttade hit, strosa på vasagatan, gå längs Mälaren. Fika med Josse och Linnéa, åka longboard med Dennis, kasta frisbee med Markus, åka mc med Shiaou... Gå på Gina Tricot och Spicy Hot, försöka springa i rocklundaspåret. Besöka familjen i Dingtuna, klappa alva och gå på skogspromenad.

Men jag vet att det bara något jag vill ha nu, för att jag inte har det här. När jag väl är där kommer det vara kul i en vecka, sen kommer jag vilja åka tillbaka. Det ständiga problemet:

Cuando lo tienes, no lo quieres. Pero cuando no tienes, lo quieres.

Egentligen måste du ingenting

Ibland kan jag inte låta bli att tänka: vem hade jag varit om jag växt upp någon annanstans? Säg att jag vuxit upp på en ö, utan omvärlden, med endast min familj och kanske en vän: vem hade jag då varit? Jag vill inte säga att jag är materialistisk, men det är jag. Saker gör mig lycklig. TROR jag. För när jag väl har dem varar inte lyckan länge. Jag känner glädje när jag köper dem, jag känner glädje när jag tar hem dem och använder dem för första gången och gångerna därefter men efter ett tag, när det nya har blivit gammal, ger det mig inte samma glädje längre. Om jag inte vuxit upp i ett samhälle där man konsumerar så mycket som vi gör: hade jag varit lyckligare då? Om jag inte vuxit upp i ett samhälle där man måste ha saker för att vara någon: hade jag varit annorlunda då? Jag vet inte, men jag tror nog det. Varför har jag alla dessa krav på mig, krav som jag egentligen bara ger mig själv för jag tror att det är så det ska vara? Jag såg en bricka en gång med en bild på en hängmatta. På den brickan stod det: Egentligen måste du ingenting. För är det inte så? Egentligen måste du ingenting. Det enda nödvändiga för att fortsätta leva är vatten och mat, men utöver det finns det inga måsten och krav. Det är bara vi som placerar dem där. Jag skulle önska att jag vore modig och kunde bryta mig fri, ta mig loss och bara vara. Leva för dagen, utan krav på utbildning och jobb, åka runt, resa, se världen, träffa människor. Men än så länge gör den tanken mig rädd, att bara lämna allt och dra. För jag har fortfarande kvar känslan av att jag måste utbilda mig, skaffa jobb och familj och leva Svensson liv. Men tänk, tänk om jag kunde vara en sån som vågade, åkte iväg och levde mitt liv i en hängmatta i Thailand eller liknande. Medan vi alla tänker på detta så ta och lyssna på denna vackra låt med en text som behandlar ungefär samma tema.

Ett alldeles perfekt uppvaknande innan tentan! Är på precis rätt humör!

Man kan ju inte annat än älska byggarbetarna som står och borrar i typ betong halv åtta på morgonen så hela kvarteret skakar! =)

Översättning:
Älska = Hata
Kvarteret = vår lägenhet/mitt sovrum

Jag måste förresten bara meddela att klockan nu är kvart över elva och jag ska släcka lampan. THAT'S impressive!

Rysligt darrande fonetik

Fonetik.

*ryser*

Fonetik.

*ryser och darrar*


Ja, ni ser. Det är inte lätt att plugga fonetik när själva ordet skapar oro i kroppen. Idag har jag i alla fall studerat lite tillsammans med några i klassen, plus att jag skrivit lappar när jag kom hem som jag ska plugga på. En och en halv dag kvar har jag att plugga. Hoppas kunna sätta 60% procent så jag slipper omtentan.

Annars så har jag mest haft besök här. Javier gjorde mig äran med sitt sällskap och det var riktigt trevligt! Härligt med människor som vill göra saker jämnt, ut och se staden, fotografera, dricka öl... Det är bra. Så nu har jag kommit fram till att jag måste installera adobe programmen så jag får photoshop igen, vill också redigera bilder! Bra med motivation! =)

Macba

Idag är det plugg utanför Macba som gäller. Man är ju inte dum, kan man kombinera nytta (fonetik) med nöje (snygga skatare som gör grymma trix) så gör man ju det!

It's a beutiful day

Man kan inte säga annat än att vi är typiskt svenskar. När det är mulet sitter vi inne hemma och muttrar och tjurar över vädret och, så småningom, allt annat också. Men så fort solen tittar fram skiner vi upp, tar på oss vårjackor även om det är för kallt och kilar ut för att lapa sol som om det inte fanns någon morgondag. Men underbart är det! =)

Our rescuer

Midnatt råder, det är tyst i husen,
Tyst i husen.
Alla sova, släckta äro ljusen,
Äro ljusen,

Tipp tapp, tipp tapp,
Tippe-tippe-tip, tapp,
Tipp, tipp, tapp.

Se då krypa mössen upp ur vrårna,
Upp ur vrårna,
Lyssna, speja, trippa fram på tårna,
Fram på tårna.

Tipp tapp, tipp tapp,
Tippe-tippe-tip, tapp,
Tipp, tipp, tapp.

Snälla folket låtit maten rara,
Maten rara
Stå på bordet åt en musaskara,
musaskara.

Tipp tapp, tipp tapp,
Tippe-tippe-tip, tapp,
Tipp, tipp, tapp.

Hur de mysa, hoppa upp bland faten,
Upp bland faten,
Tissla, tassla: "God är männskomaten,
mänskomaten"!

Tipp tapp, tipp tapp,
Tippe-tippe-tip, tapp.
Tipp, tipp, tapp.

Se då smyga Edward fram ur hallen,
fram ut hallen
Döda mössen, med den lilla pallen,
lilla pallen

Tipp tapp, tipp tapp,
Tippe-tippe-tip, tapp,
Tipp, tipp, tapp

Då det finns många faror som lurar i Spanien har vi bestämt oss för att ge plats åt en som kan försvara oss. Han är stark, han är snabb och han är dessutom snygg. Han är världens bästa jägare, så nu har mössen ingen chans! Han kommer skrämma bort alla elaka grannar som vill oss något dumt, och dessutom ge oss några hjärtattacker på köpet varje gång vi öppnar badrumsdörren. Om det är någon som kan skydda oss så är det Edward!


Fast nu i efterhand har jag börjat fundera... det kanske vore bättre att ha Jakob här ändå? Han är ju varm... jag börjar seriöst tro att det är Edwards kalla kropp som kyler ner vår lägenhet..

Jag hatar det, lika mycket varje gång. Det spelar ingen roll om jag gjort det flera gånger i vecka - jag vänjer mig aldrig. Denna gång hade jag inte gjort det på över en vecka och jag trodde som vanligt att allt var bättre än det var. Sen går jag in dit... och klickar på översikt... och får se mitt banksaldo på hemsidan, och helt plötsligt försvinner all glädje ur kroppen när jag inser: "SHIT! Jag är ju typ pank!!" Det blir en lika stor chock varje gång. Om inte mer, då summan bara minskar och minskar för varje gång jag kollar......

Sånt man gör när man ska plugga, ni vet..

Idag är det pluggdag. Hela dagen ska jag plugga, åh så jag ska plugga. Jag måste svara på massa frågor om en bok och skriva en recension. Mycket som ska göras på lite tid - här ska pluggas!

Det är därför klockan är elva och jag har ätit en lång frukost med goda mackor (brödet har jag bakat själv!), yoghurt, apelsin och juice. Det är därför jag sitter och trycker på uppdatera knappen på facebook, kollar hotmail, loggar in på msn för att se om någon är där. Det var därför jag bestämde mig för att skriva ett helt ointressant inlägg på bloggen, för att uppdatera alla där ute (= mina två läsare). En helt vanlig pluggdag alltså. Nu ska jag gå och diska.

En helt vanlig torsdag - men ändå inte

Detta är vad som pågår i Barcelona just nu - mazarin och öl. Kan meddela att det är en väldigt bra kombination! Livet är en fest - då ska man minsann festa till det på en vardag!

Ny respekt och nya vinklar

Efter att ha varit i Park Guell två gånger innan trodde jag inte denna gång skulle bli så intressant. FEL! Vår guide, som är läskigt intresserade av konstiga saker såsom stenar och byggnader, visste typ allt om denna park. Han förklarade för oss meningen med konstruktionen, varför det är byggt som det är byggt. Och helt plötsligt fick jag en helt annan respekt för parken, för Gaudí. Nästan...vördnad. Helt plötsligt ville jag också sitta vid ödlan och röra vid det nästan magiska vattnet. Så jag tar tillbaka det jag sa: om ni kommer hit och vill se park guell kan jag följa med och ta er på en rundtur och berätta alla intressanta saker jag lärt mig.

Men eftersom detta var tredje gången var jag ju tvungen att liva upp motiven lite granna, så försökte ta andra motiv, andra vinklar. Det gick som det gick... Fascinerande var i alla fall att det låg snö kvar på marken efter det så kallade snöovädret. Men steget efter såg man blommor och citrusträd blomma för fullt. Ganska stora kontraster!

Utflykt med skolan

Idag är det guidad utflykt till Parc Guell som står på schemat. Jag lär troligen komma hem hundra bilder rikare på ungefär det här motivet. =) Tredje gången jag är i parken, och även om jag älskar den så känner jag att nästa gång tar jag mig nog gärna någon annanstans. Måste fortfarande ta mig till Tibidaboo och Mont Juïc. Så ni som tänker komma hit får nog räkna med en turistutflykt dit istället!

Qué tal amor?

De senaste dagarna har jag arbetat med en skoluppgift som ska in imorgon. Det är en biografi om oss själva och det är verkligen inte det enklaste att skriva kan jag meddela. 24 år är en fruktansvärt lång tid, samtidigt som det är absolut ingenting. Vad bör man ta med, hur ska man formulera sig? Jag skrev så som det kom naturligt till mig. Självklart blev det massa onödigt snack och tankar om mänskligheten och jorden och problem i världen och ja... ni vet, så som det blir när jag kommer igång och babblar. Men tror den blev rätt så bra ändå. Ska ta en paus nu och läsa igenom den igen lite senare för att se om jag upptäcker nå mer fel men jag lägger ut mitt utkast på slutstycken här nu så får ni någon idé om hur mitt arbete ser ut. Imorrn ska jag bara läsa hela dagen är min plan. Åh vad skönt tänker ni då! HA! Säger jag. Inte när det är en spansk pjäs som jag ska ta mig igenom...

Tengo veinticuatro años. Algunos probablemente llamaría a mí un adulto. En el curso de veinticuatro años puede suceder mucho. Pero a la vez, es nada. ¿Qué es veinticuatro años en la Tierra, en serio? ¿Qué se puede hacer durante este tiempo? No puedo responder a esa pregunta para todos, pero me gustaría pensar que es un poco como el canción “tiempos de amor”, del musical Rent. Cantan: ¿cómo mides un año de ser? Según ellos, se mide un año en amor. Creo que es correcto. El amor que llegamos a experimentar y compartir con nuestros parientes y amigos íntimos es lo que importa. Con esto en mente, he vivido una vida rica en mis veinticuatro años. Tengo una familia, tengo amigos y he experimentado el amor. Quizá que no sea algo que toda la humanidad recordará el día que ya no estoy aquí, pero espero que he dejado algunos huellas en las personas que conocí en mi vida. Como cantan en Rent: Recuerda el amor, mide en amor. Mi nombre es Ida, y esta fue mi historia

Om det är någon gång man verkligen får äta godis....

Sittandes i sängen med datorn i mitt knä och en skoltrött Maria i andra änden av sängen tar jag och kikar ut genom fönstret för att beklaga mig över regnet. Då upptäcker jag till min förvåning att det är snöblandat regn som faller från himlen! I Barcelona! I Mars! Hur är det möjligt?

....så är det nu!

Förfest i Raval

I helgen fyllde Linda 25 år och detta skulle självklart firas såsom man firar en födelsedag här i Spanien - tapas och fylla. Jag tror vi lyckades med båda två, särskilt födelsedagsbarnet. ^^ Här är lite bilder från de tillfixade tjejerna i Raval. Dani som är en sån naturlig skönhet behövde inte fixa iordning sig förrän fem minuter innan vi skulle gå så henne hann vi tyvärr aldrig få med på kort. Men den som väntar på någonting gott.... =)

Jag och Maria

Millsk och jag poserar

Bild på mig med lite konstigt ljus. But I kind of like it. =)

Kvällspromenad i Barna

Just carbs

Jag tänkte börja en ny diet, low carb high fat. Det vill säga: Skippa typ alla kolhydrater o käka bara annat, typ kött och sås och sallad. Det kan jag leva på. Flintastek och gräddiga såser - give me! Men efter att ha tagit en titt på min ekonomi har jag insett att jag får göra en tvär vändning nästa vecka. Istället för low carb high fat får jag köra på JUST CARBS! Pasta pasta pasta, kanske lyxar till det med nån potatis någon gång. Och havregrynsgröt! Ska äta min sista måltid imorgon. Brödet består av tapas och vinet av massa öl och drinkar. Allt för att fira att Linda nu inte längre är en ungdom (Grattis!), utan närmare 50 än 0. =) Sen börjar fastan... carbs build this body - beach 2010!

Para Camilla, mi amiga

Blogguppdateringar

Vissa populära bloggare uppdaterar sin blogg varenda dag, och det är alltid ett roligt/intressant inlägg, gärna med en fyndig bild till. Jag har inte ens tid att skriva i min dagbok varje dag nu! Köpte den innan jag åkte för att kunna föra mina tankar om mitt liv här och för att sedan kunna läsa igenom allt när jag är hemma i Sverige för att se hur jag har utvecklats. Hittills har jag kanske skrivit.... fem gånger? Det kan ju vara ett fruktansvärt bra tecken, kan tyda på att jag har alldeles för mycket roliga saker att göra här så jag hinner helt enkelt inte med att anteckna allt. Så är det i vissa fall. Förra helgen hade jag the time of my life, men har fortfarande inte haft tid att skriva ner det då det var så mycket som hände samtidigt. Men mest beror det på att varje dag ska något göras till skolan, uppgifter ska skrivas, böcker ska läsas. Att då komma hem och fortsätta skriva har jag ingen energi till! Men ska försöka skärpa mig. Idag ska jag skriva brev som jag ska skicka nästa vecka. Då gör jag ju det för någon annans skull, och förhoppningsvis har jag energi till det i alla fall! Ska bara läsa en hel bok på spanska först...

"Volví a quererme y a valorarme, y lo mejor de todo volví a enamorarme. "

One of the reason why I moved to Barcelona was to get some distance, to get to know myself, be happy with who I am and live my life - right here, right now. And I have to say that, while it's only been a month, I already feel like I'm not running that fast anymore. I'm sort of like...jogging. And it feels good.

Mirando el mundo al reves

Jag har börjat ett nytt liv här i Spanien, det går fantastiskt bra måste jag säga. Dock har mitt nya liv delats upp i två olika riktningar. Det är:

1. Mitt nya nyttiga, duktiga liv. Jag går morgonpromenader (joggar när jag har extra mkt spring i benen. Vilket har hänt en gång på en månad), jag äter sallad, jag är ute i solen och får frisk luft, jag gör styrkeövningar hemma.
   
2. Mitt nya "ta-livet-som-det-kommer"liv. Leva i nuet, njuta av livet, sluta oroa mig så mycket. Mañana mañana som spanjorerna säger. Jag ska ta seden dit jag kommer.

Det är just detta med att vara nyttigt samtidigt som jag ska ta seden dig jag kommer som komplicerar det hela. Spanjorer verkar nämligen vara otroligt förtjusta i sötsaker. Affärena är fyllda med hyllor med kakor, kex, rån, choklad, munkar.... och all annan mat är fylld med socker också. Det gör att det är något svårare att hålla sig till det nyttiga livet. För jag vill ju leva det spanska livet. Idag unnade jag mig en riktig spansk fika: Churros con chocolate. Det tyckte jag att jag var värd efter tentan idag (som förresten gick väldigt bra, tack för frågan!).

Churros

Och jag måste bara fråga: är det någon som läser min blogg?

Viviendo en un paraíso

A quien madruga Dios le ayuda