Mina föräldrar gav mig en bok i julklapp, en bok de trodde skulle göra mig gott. Den skulle undervisa mig och lära mig att bli smartare. Ta hand om min ekonomi. De gav mig en shopaholics bekännelse.
Jag trodde nog faktiskt att det skulle kunna funka, allt eftersom huvudkaraktärens skulder byggs på fick jag en illamående känsla inom mig. Sådär vill jag ju inte ha det. Men sen kom beskrivningarna... lyckan hon kände varje gång hon handlade någonting nytt, känslan att dra bankkortet, glädjen över att plocka upp nya kläder ur kassar... och helt plötsligt ville jag bara handla mer efter att ha läst boken. Tjejen i boken fick ju till och med en snygg trevlig karl med på köpet också, om jag inte minns fel!
Jag kom att tänka på det idag för jag, Milla och Daniela tog oss till Primemark och shoppade loss. Ja, jag vet, jag har världens största dubbelmoral. Att i ena inlägget predika om hur saker och ting inte gör en lycklig och jag bara vill fly från konsumtionsamhället, för att i nästa bedyra min kärlek för shopping. Om det får er att tycka lite mindre illa om mig kan jag säga att känslan av att dra mitt kort och veta att där rök 600 kronor jag aldrig mer kommer se igen inte gjorde mig gott. Men att därefter komma hem och plocka upp smycken efter smycken, kläder, skor, väska.. det har gjort mig lycklig denna afton.
Fick dessutom en uppenbarelse!
Helt makalöst. Jag klippte mig igår och har relativt nyfärgat hår. Så det är mörkt och luggen är rätt så kort. Idag köpte jag en kofta i en mörk cerisrosa färg, precis den som min mamma älskar. Och när jag står i badrummet framför spegeln och helt plötsligt tittar upp, rakt på mig, så slår det mig: Åh herre gu, jag är ju lik min mamma! Det enda jag fått höra under min uppväxt är att jag och pappa är lika så detta kom som en chock. När utvecklades detta? Har jag vuxit in i denna liknelse med åren - eller var det helt enkelt bara en illusion med mörkt kort hår och cerisfärgat kofta?
Har haft två besök på sistone också, ska lägga upp lite bilder från det i dagarna. Nu ska jag sova och försöka att inte tänka på mina försvunna pengar utan glädjen över nya smycken och konserten vi ska på imorgon. Second - here we come. Tjejerna i raval - V.I.P!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar