¿Quién me ha robado? ¿Dónde está mi dinero?

Jag kikade nyss på mitt bankkonto och jag mår illa. Jag förstår inte hur jag kan ha så lite pengar, och det är inte ens den 1:a än. Tittade i kalendern och bad till gudarna att den 25:e januari är en söndag så jag får nästa csn den 23:e, men nej, de är en tisdag. Och i och med nya kurser som startas så vet jag inte ens om det stämmer att jag får csn den 25:e, kanske får det ännu senare.. Och ja, jag förstår att jag har så lite pengar för jag var tvungen att betala den där Kläppenresan denna månad. Resan jag verkligen inte har råd med för tillfället. Nu kommer jag kunna ta mig till kläppen - med ett liftkort finns ju inte i detta universum.

Sammanfattningsvis: Jag hatar att vara student!

Superstickarkvinnan

Jag ska skaffa mig själv en ny hobby. Jag ska bli pysslig. Jag ska sitta hemma och inte enbart se på serier, utan göra något samtidigt (som inte är pilla i naveln). Vad är denna nya hobby undrar ni?

Jo men jag ska lära mig att sticka! Min fantastiska farmor har ju stickat oändligt med prylar i sina dagar så jag tänkte: Klart kvinnan kan lära mig! Så ringde upp henne och ni kan tro att hon blev glad när barnbarnet ville lära sig den ädla konsten att leka med tråd och pinnar. Räknar med att bli superstickarkvinnan och producera sockor, sjalar och vantar på löpande band här i vinter.

Hur svårt kan det va liksom?

The social network

Hur kommer det sig att trots att jag har hur mycket skola som helst som jag bör göra klart denna vecka innan jag börjar min praktikplats så hamnar jag ändå på facebook förr eller senare?

Såg på The social network igår. Vet inte riktigt vad jag tyckte om filmen, den har fått jätte bra kritik i alla tidningar och likaså av det jag sett att folk skrivit på internet, men jag vet inte.. Det är nog den första filmen där jag inte alls tycker om huvudpersonen. Den kändes mer som en dokumentär än en spelfilm, vilket det i och för sig kanske är. Helt klart är i alla fall att den var intressant. Det är sjukt hur stort facebook blivit. Det är sjukt hur jag inte kan tänka mig mitt liv utan facebook. Utan tillgång till Internet, utan tillgång till facebook så missar jag all information om vad som pågår. Jag vet inte vad det är för fester i helgen, jag vet inte när folk fyller år, jag vet inte vad som hände förra helgen... all sån info går via facebook nuförtiden. Det är intressant, men läskigt. Direkt efter filmen så kände jag hur jag ville gå ut ur facebook, bara för att. Jag måste väl kunna klara mig utan det! Men när jag tänker på allt som jag kommer missa så inser jag att jag skulle inte klara mig utan det.

Facebook är it, the thing. Frågan är hur länge det kommer vara det? Jag minns lunarstorm, när det var på topp och jag inte kunde tänka mig mitt liv utan det. Nuförtiden kan jag inte ens förstå vad jag gjorde där. Hur länge kommer facebook vara ett måste?

Skoluppgiften - totalt ägd

Jag har en skoluppgift som ska in på måndag. I flera veckor har jag i princip inte gjort någonting med den. Den hånade mig. Den olästa boken låg på köksbordet och skrattade åt mig varje morgon. Den verkade riktigt njuta åt min förlorade motivation, den flinade åt mig och sjöng elaka ramsor i takt med att jag tänkte: "Det här kommer ju aldrig att gå, inte en chans att jag hinner".

Sen i början av denna vecka bestämde jag mig att jag ska minsann ge den där uppgiften på moppo! Vad fan tror den att den är egentligen? Hur svårt kan det va att få ner den på jorden? Så jag började arbeta. Jag satt uppe till tolv på nätterna och skrev kod. Jag läste boken som helt plötsligt satte skrattet i halsen. Den blev rädd. Den tänkte: "Men vad är detta? Läser hon mig? Kommer hon... klara det?" Helt plötsligt var det jag som var kung i lägenheten, och varken uppgiften eller boken hade något att säga till om.

Jag körde över dem totalt.
Jag utplånade dem.

Den elaka, flinande, förbannade uppgiften.
Så totalt jävla ägd!

Mer tilt-shift

Dessa bilder visar på ett bättre sätt vad man kan hitta på för roligheter.
Stockholm och Irland, på ett annorlunda sätt. =)

Tilt shift effect

Jag har funnit en ny rolig effekt att prova på i Photoshop. Den heter Tilt shift och går ut på att man genom att använda sig utav lens blur i stora delar utav bilder kan skapa något av ett miniatyrlandskap. Passar bäst till bilder som är tagna lite uppifrån, och gärna på landskap eller bilar. Men man kan testa allt! Här är några exempel jag gjort nu idag:

Promenad i Västerås

Jag tycker det har blivit väldigt lite bilder på bloggen på sistone och det har dragit ner helheten. Vet inte varför det blivit så, men har väl haft väldigt lite inspiration till att fota. I helgen hade jag i alla fall besök som jag tog med mig på en höstpromenad i stan och då tog jag med mig kameran. Tyvärr var det väldigt få bilder som blev bra så lägger bara ut en i väntan tills jag har photoshop igen så jag kan piffa till bilderna lite granna.

Längs med svartån

Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp...

Det är helt sjukt. För bara sex timmar sen satt jag hemma och var hur lugn över framtiden som helst. Klart jag kommer få ett jobb, kommer hitta en grym praktikplats och imponera alla där, sedan få ett ex-jobb där jag kommer överträffa allas förväntningar och därefter är det bara att sitta lugnt hemma, sortera bland jobberbjudanden och börja förhandla lön.

Nu sitter jag här och tänker att jag kommer ta examen och stå där utan jobb, utan framtid. Jag börjar seriöst fundera hur jag bäst kan göra karriär inom branscher där de inte kräver utbildning. "Hum, om jag börjar jobba i butik kanske jag kan avancera mig till butiksansvarig och sedan kanske gå någon snabbkurs i ekonomi eller så och förflytta mig till huvudkontoret eller så?".

What is this? Hur kan självkänslan vara i topp för att sedan dala ner till botten på några timmar?

Feeling

Jag har en känsla av att denna helg kommer bli alldeles fantastisk. I like that.

Liv ute i den riktiga världen?

Jag är ju sämst på att uppdatera här. Det kan antingen vara ett bra eller ett dåligt tecken. En av anledningarna kan ju bero på att jag har alldeles för mkt skoj för mig för att hinna med att blogga. En annan anledning kan ju vara att jag är alldeles för stressad och mår för dåligt för att kunna blogga. Jag skulle säga att det är ett mellanting. Min anledning är att jag har massa saker för mig, både roliga och mindre roliga, och jag har ingen inspiration att skriva för tillfället. Jag försöker leva ute i den riktiga världen.


Det går sådär :P

Trött, huvudvärk och två linjeföreningar har supermegaparty på balkongerna över mig. Life is good. Not. Right. Now.

Baggy bohemisk rock brud

Var hemma hos Daniela nyss innan jag ska börja packa till Irland. Detta för att kvinnan skänker bort sjukt mkt kläder och jag brukar se mig själv som ett välgörenhetsobjekt - allt som folk inte vill ha kan jag få! Så åkte dit och provade ut lite passande kläder. Fick flera jätte fina klänningar och smycken. Berättade för henne om min plan att byta stil till lite mer rock och hon bara skrattade åt mig. "Först var du baggy och sen bohemisk och nu ska du bli rock?" Jag: "Nej nej.. jag måste väl kunna mixa de tre?" Så nu är det mitt mål. Att på något sätt lyckas kombinera kläder så jag blir en baggy bohemisk rock tjej. Hur svårt kan det va?

Gulliga Idan

Jag är jäkligt gullig ska ni veta. Kom på det idag, att jag kan faktiskt vara hur gullig som helst ibland. Bara så ni vet.

De har en tendens att äta upp dig inifrån. Från ingenstans dyker de upp och tar över dig. De färgar alla tankar svarta tills det inte längre kvarstår något ljus utan enbart mörker. Runt omkring sig sprider de osäkerhet och tomhet, och det smittar som pesten. Det som från början bara var en liten tanke har tillslut tagit över varenda atom i din kropp och fyllt dem med mörker, med ett stort ingenting, och det går inte att undkomma.

Tills en liten ljusstrimma dyker upp vid horisonten. En liten, liten ljusprick, en glad tanke, ett vänligt ord utifrån. Sakta sakta växer den i storlek, den sprider ljus, den sprider glädje. Den växer och växer och tränger tillslut igenom skalet, in, till dig. Ett litet frö av glädje, som liksom blomman i asfalten växer utan logik, besegrar monstrena, röjer undan de svarta tankarna. Den sprider lycka, den skapar leenden.

Den bygger hopp.

Daniela

Jag försöker lära mig Photoshop för fullt, för att sedan gå över till Illustrator. Att jag inte blir ett proffs på två veckor förstår jag, men hoppas kunna lära mig en hel del i alla fall. Började med en bild på Daniela idag som jag tog i Barcelona. Ville Danifiera den lite granna med en fjäril och få lite mer skogskänsla. Egentligen ville jag lägga till vingar till henne, men då man såg så lite av dem fick jag lägga det åt sidan. Rätt så nöjd är jag ändå. Vad tycker ni?

sötsakscravings

I förrgår var jag så stolt över mig själv. Jag sprang 2,5 km utan att stanna (kunde visserligen knappt andas efteråt och nu har jag ont i hela min kropp) och kände inge sötsug alls. Jag var liksom SUGEN på laxen och grönsakerna, jag såg fram emot mig smoothie på morgonen. Det kändes bra. Nu har jag sådana sötsakscravings så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Jag är sugen på godis, på chips, och framför allt - en fet fet kebabtallrik. Men jag sitter här och dricker en kopp te och har ätit en portion med keso och äpple. Mmm... nästan som kebab..

Min presentationsbild är tagen av en kille som heter Simon, ni hittar hans flickr-sida här.

En liten fråga

Jag vill att mina bilder ska täcka HELA sidan, men vet ej hur jag får det att bli så. Är det någon som har koll på vart de inställningarna finns någonstans?

Jag är jag

Jag har ett bra liv. Jag är faktiskt rätt så nöjd med mitt liv. Men jag måste skärpa till mig! För ni förstår att...

1. Jag pluggar inte alls så mycket som jag borde. Jag har ingen aning om hur mycket jag ligger efter i skolan nu, men en HEL del skulle jag tro. Kommer bli jätte bra med Gotland och Stockholm i en hel vecka också... Tur att jag ska hem till Dingtuna för att vakta hus och katt veckan efter, då blir det superpluggande!
   
2. Jag motionerar inte alls så mycket som jag borde. Jag började riktigt bra förra veckan med mitt nya snygga kit, men sen kom alla dessa roliga helger i Västerås, och det var strålande sol och för varmt för att springa och på morgonen orkade jag inte med det då jag var alldeles för trött. Kommer bli jätte bra med Gotland och Stockholm i en hel vecka också..Tur att jag ska hem till Dingtuna för att vakta hus och katt veckan efter, då blir det supermotionerande!

Men förutom det, och vissa tankar och funderingar för tillfället, så är jag glad att jag är jag.

Midsommarsol

Jag vill göra om bloggen. Det finns nya teman och jag vill verkligen ändra om allt, men kommer inte på något smart. Och får jag inte till det, då är jag inte sugen på att skriva. Därför kommer det att vara rätt så tomt här tills jag löst detta.

Men det ser ut att bli sol på midsommar!!!! =)

Ensamheten går mig på nerverna

I Barcelona fick man passa på att njuta av den lilla tid man fick för sig själv. De få gånger man var helt ensam i lägenheten och kunde spela vilken musik man ville på superhög volym. Dansa runt i alla rum, plugga, stöka ner hela köket utan att vara i vägen för någon. Ja, allt man ville kunde man göra, och jag njöt av varje sekund.

Nu är jag hemma. Nu är jag själv i min lägenhet. Klockan är halv åtta och jag är så sjukt uttråkad. Jag vill inte vara själv, jag vill hitta på nått med nån! Men samtidigt, herre gu Ida, du måste ju kunna vara själv i nån timme i alla fall. Men jag går mig själv på nerverna. Jag skulle plugga men jag sitter och facebookar. Vad är det för en stil? Jag blir så trött. Och jag ringde till han som jag trodde skulle kunna roa mig en stund, men han var ute och åkte båt och kommer inte hem förrän om två timmar. Vad gör man själv i två timmar?

Jag känner mig socialt handikappad - med mig själv.

Ska väl också blogga lite om Lost jag då...

Jag och Milla har nu sett på sista avsnittet av Lost. EVER. Jag hade planerat att gå ut att dricka öl ikväll då det är sista lördagen i Barcelona men tyvärr, det blir inget av det. Anledningen är alla tankar som virvlar runt i huvudet efter detta avsnitt. Vad var det som hände egentligen? Både jag och Milla har massa känslor i kroppen som det inte går att sätta ord på. Jag måste fundera på detta, jag måste bearbeta detta. Det kommer inte några fler lördagar i Barcelona men jag har både en söndag, en måndag, en tisdag och en onsdag kvar - och vem är det som har sagt att de är sämre dagar än lördagar? Inte var det jag i alla fall!

Its time now to sing out. Though the story never ends lets celebrate. Remember a year in the life of friends

Idag vaknade jag med en konstig känsla i kroppen. Min första tanke: Åh nej, vad är det för skolgrejer jag måste fixa idag? Sen spred sig plötsligt en annan känsla, när jag insåg att svaret på frågan var: inget. Det är klart! Jag är fri! SOMMARLOV! Jag klarade hela kursen. Inga fler tentor, inga fler jobbiga texter som ska skrivas. Nu har jag sex dagar kvar att bara göra precis vad jag vill på!

Jag hade tänkt tillbringa hela dagen på stranden idag för att hinna få en schysst bränna, men molnen satte stopp för det. Tror istället jag ska ta och spela musik på ruskigt hög volym och börja packa. Kan nog bli skönt det med. Sen är det avskedsfest ikväll! Weeeiii!

Har blivit dåligt med uppdateringar på sistone så kör en snabb genomgång här:

En gång för länge sedan var vår älskade Alexandra här, och vilken härlig vecka! Det blev shopping, det blev fest, det blev kvalitetstid och fontänspel och självklart massa kort!

Utgångsgänget till Razz Matazz, första gången. Det var niiiice!

Ida som man - mindre nice. Men detso roligare!

Maj innebar tentaplugg. Vilken tur att man kan plugga på trevliga ställen i denna stad. =)

Jag och Daniela insåg att Barcelona är ju mer än bara stad och strand, det finns ju parker med. Vi körde därför en helg med parkbesök. Här är i park 1, Jardins de Pedralbes.
(Och jag minns som igår de där underbara stövletterna, mina härliga bruna stövlar... som efter hur mycket användande som helst sa: nej Ida, nu räcker det. Nu går vi sönder. Så nu ligger de i någon soppåse, på någon soptipp, någonstans i Spanien. Jag saknar dem. Mitt hjärta värker. Jag har inte något att ha på mig när jag går ut nuförtiden...)



Vi hittade ett underbart rum av grönska. Här kan jag tänka mig att sitta och läsa böcker i lugn och ro och njuta av det gröna.



Park nummer 2: Labyrintparken. En fantastisk park ni måste besöka om ni kommer till Barcelona! Och kan meddela att jag och Dani var grymma i labyrinten... Tipset är att se hur alla andra gör fel - och göra rätt istället. =)



Min blomstrande prinsessa Daniela



Geeks in Raval <3>

Sen gick Barcelona och vann spanska ligan. FEST i hela staden och vi gick runt och sjöng: "Are we human.... or are we Messi"...



Firande på svenskt vis: parkbänk, pakiöl och svenska flaggan plus våra nya vänner Jens och Christian som gjorde Europa en snabbis.



Min älskade Maria är överlycklig med sin Barcelona flagga. Vem skulle inte vara det? Hur kan en kväll med en Barcelonaflagga vara? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig o tråkig... o alldeles... alldeles underbar!



Vi tog oss till Opium och lyckades komma in gratis via gästlista. Nice!



Och där träffade vi några trevliga australiensare. And you know how much I love them.. satt och pratade australiensiska hela kvällen. Underbart.



Här i slutet av maj besökte jag än en gång fontänspelet på Plaza Espanya och jag älskar, älskar, älskar det!



De sköna damerna som var med mig var Anna och Emma och vi hade det undebart mysigt.



Kan man ha annat med blåa plasthandskar? Haha =)



Tillslut kom äntligen Camillas efterlängtade gäster, syster Malsk och kusin Jennsk.



Och ett år försent kom vi äntligen upp till Tibidabo!!



Och underbar utsikt var det! Helt klart värt.



Hela gänget samlat



I <3> Sitges, klassutflykt till Conny i klassen



En dag innan skolan slutade, men vi hade redan tagit semester allihopa!!



LIVING THE DREAM!!



<3 Maria
Igår hade vi avskedsmiddag/födelsedagskalas för Daniela. Mexikansk mat och underbart sällskap bestående av Maria, Daniela, Camilla, Linda, Angelina och Anna. Efter maten var det dags att krama farväl till Linda, Angie och Maria då de ska tillbringa sina sista semesterdagar i Murcia. Hur konstigt och jobbigt var det inte att krama hej då till Maria? Denna underbara tjej som förgyllt vårt liv i Raval med popcorn, myskvällar och galna upptåg. Min lilla fattitita, gordita, donout. Lägenheten känns redan annorlunda. Och på söndag åker även våra grejer ut härifrån och vi tillbringar de sista dagarna i min kusins lägenhet. Cirkeln sluts, det var där vi bodde för ett år sen när vi för första gången besökte Barcelona. Sen bär det av till Sverige där nya äventyr väntar på mig och Millsk. Dansk stannar kvar i ännu en månad och möter sina äventyr här i Barcelona. Kan knappt fatta att fyra månader har gått. Det gick så snabbt. Det var så underbart.

TILL ALLA MINA VÄNNER SOM FÖRGYLLT MITT LIV HÄR:
I <3> YOU

Nu.
Nu räcker det.
Ingen mer shopping. Nu har jag nästan inga pengar kvar, och de kom in till kontot igår.
Nu, nu är det nog.
Jag behöver bara....

Dagarna går fort när man har roligt

Det är svårt att hinna med att uppdatera här. Hey, jag menar, jag hinner inte ens med att skriva i min dagbok som jag hade tänkt skriva i varendaste dag (förlåt Josse...). För tillfället är det plugg, sol, bad och alkohol som gäller. Inte i den ordningen dock... Imorrn är sista tentan, sen ska en recension in och sen är det klart! Underbart. Ser fram emot några få lediga dagar innan det bär av hem till kära gamla Sverige igen. Bjuder på en något uppdaterad bild av den som jag har som header här. =)

Dios mío! Jag har gått med på att träffa en mexikan ikväll som jag endast pratat med i fem minuter för en månad sen. Tror de fem minutrarna var en härlig blandning av engelska och spanska, men jag minns inte. Är redan nervös... no hablo español!!

Awsome!

HAHAHAHAHAHA!!!
Sånt här vi gör på fredagskvällarna när ölen tagit slut och vi pluggat klart. Underbart. =)

Med fina ord kan man komma långt på en tenta, men inte i vardagen..

Jag måste tillägga något intressant innan jag går och lägger mig och troligen kommer drömma ännu en mardröm om IG på tentor (att plugga i sängen leder tydligen till att kroppen förknippar sängen med plugg, vilket i sin tur leder till att all ångest jag haröver tentorna släpps loss under nätterna, vilket gör att jag vaknar med ångest över alla prov jag haft i mina drömmar under nattens gång. Underbart).

Jag finner det nämligen väldigt fascinerande att jag när jag lämnar Spanien kan slänga ur mig ord såsom "Orfebrería" (=smide i ädelmetall), "Un golpe de estado" (=stadskupp), "una rendición incondicional" (en ovillkorslös kapitulering), "insostenible" (ohållbar) och "la ganadería" (boskapsskötsel). Allt detta - och jag kan forfarande inte hålla en hel konversation på spanska. Muy bien hecho, Ida..

Men be mig prata om det spanska inbördeskriget, så ska ni minsann få höra på massa fina ord!

El famoso bombardeo de Guernica, por aviación alemania, de Picasso

Fleadh Cheoil 2010

Japp, så var det bokat. En resa till Irland. Det gick snabbt, jag hann inte riktigt med men min dröm blev verklighet - jag ska till Irland för att finna min framtida man. Den 19:e augusti åker vi, jag, Alexandra och hennes föräldrar och vi ska ta oss till Cavan för att gå på musikfestivalen med ett namn jag inte kan uttala! Det här kan ju inte bli annat än awsome!

Fleadh Cheoil 2010

School from hell

I wish I could say that a lot of fun is happening to me. That I'm spending all my days outside, in the sun, eating icecream and listening to some good "streetmusic". That I'm relaxing, and living the life I've always wanted.

But this is what I'm doin:




I have no life.
I'm not having fun.
I'm just...studying. And I really wish I could say that the sun is shining as bright like in the photo, but no. And I wish I could say that all I have to do is to read that damn book and then I'm done, but no. I have three weeks of what you can call "School from hell" in front of me now. I don't really have timefor wishes.

Impossible things to do with/on a longboard

Jag fick ett Youtube-klipp länkat till mig nyss och jag är helt fascinerad. Det är två killar som åker longboard - och jag visste inte ens att man kunde göra sådana där saker på en bräda! Ta och checka in klippet så förstår ni vad jag menar!

http://www.youtube.com/watch?v=JTzvd6VSYMU&feature=related

Det är fascinerande. Hur man kan vara så trött, och ändå inte gå och lägga sig. Att jag sitter här, en kvart innan tolv och tänker: Nej, men sova nu? När min kropp och mina ögon och hela jag skriker: JA! Kan man bli FÖR trött för att gå och lägga sig?

Esto es lo que me pregunto....

Vågar jag gå på en födelsedagsfest med bara spanjorer? När jag är bjuden av en kille jag pratat med i fem minuter en gång?

O r o

Jag har längtat hem.
Jag har saknat alla mina vänner där hemma.
Jag har funderat på att ta första bästa plan hem till Sverige.

Nu har jag bokat min flygresa hem.
Jag grät.
Och inte av glädje.

Helt plötsligt vill jag inte åka, jag vill inte hem. Jag är rädd för vad jag kommer möta, att vardagen kommer bli grå och tråkig igen. Hamna i situationer jag inte vill hamna i. Det är en månad kvar, och jag saknar redan Barcelona, trots att jag fortfarande är här. Det känns som om en del av mig gick sönder när jag klickade på köp, som om den del av mig jag fann här kommer stanna kvar. Jag vill vara hel, jag vill vara Idan, den glada Sverige Idan kombinerad med hon som haft det underbart i Spanien i fyra månader. Hur kombinerar jag det - i Västerås? Den lilla gråa staden som endast lever tre månader per år under sommaren?

Hoppet är det sista som överger än, och än så länge ligger det kvar i asken. Det finns hopp inför imorgon!

Och med plugg på stranden igår och idag vid Macba så mår även jag bättre. Solterapi är det som gäller!

Morriña. Jävligt mycket morriña..

Jag skriver en beskrivande text i textanalys just nu. Jag har valt att skriva om vårt gamla torp, Henrikslund. Jag försöker återskapa alla minnen därifrån, hur miljön är runtomkring, hur det låter, hur det känns... och jag kikade på bilder på Facebook på alla vänner där hemma... och jag har bara en sådan fruktansvärt stor hemlängtan nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill bara hem just nu. Vill bara krama om alla. Och med den förbannade vulkanen som sabbar alla flyg så är det ju inte säkert att Tessan kan komma i veckan och då tror jag seriöst att jag bryter ihop. Jag vill bara få en Therese kram som doftar Sverige.

Ena kortsidan av Henrikslund

Baksidan

Gamla dasset

FC Barcelona - Espanyol eller: Hur kan man hata något/några så mycket på grund av en sport?

ZLATAN! Nr 9. Ingen kickar fotboll som han!

Det handlar om fotboll.
Eller gör det det?
När 40 500 personer samlas för att hurra på ett lag. När nästan alla av dem är mer intresserade av att skrika hatlåtar till motståndarlaget, istället för att skrika glädjelåtar för sitt eget lag. När de istället för att kika på matchen som de betalt många euro för, är mer intresserade av att skrika genom en glasruta till fansen till det andra laget, de som faktiskt ser på matchen. Handlar det om fotboll då?

Jag och Dani var och såg på Derby i Barcelona igår tillsammans med två tjejer från min klass. FC Barcelona mot Espanyol, på Espanyols nya hemma arena: Estadi Cornélla-El Prat. Innan hade vi hört rykten om att inga Barca fans fick komma dit. Vi förstod att det var derby, att det var känsligt. Att man inte fick visa sin lojalitet till Barca öppet. Vi gick därför dit neutrala, utan något som antydde vilket lag vi hejade på. Tack och lov för det säger jag... Det första som mötte oss utanför arenan var en kravallstyrka, fullt munderade med skottsäkra västar och hjälmar. De springer i samlad trupp mot ett gäng supportrar som kastar flaskor och stora grenar mot dem. Överallt är det blått av Espanyol fan som skriker. Vi kändes oss små, vi kände oss rädda, vi kände oss i minoritet... Vi gick in i vår gate och ser att vi har blivit placerade i ett litet hörn i den stora arenan. Hela den resterande stadion är smockfull av spanjorer i blåa tröjor och halsdukar som skriker: "PUTA BARCA, PUTA BARCA!!!". Vilket är väldigt fult att skrika... När Barcas lag kommer in på plan buar hela arenan, när de läser upp vilka som spelar för deras lag buar alla igen. Vad hände med medmänsklighet, att respektera varandra? Det är två lag som båda kämpar. Kan man inte applådera av artighet? När Espanyols låt spelas märker man tydligt deras inställning då den värsta klacken håller upp en text: Ni är inte en rival, ni är fienden. Jag googlade lite innan matchen och som jag förstår så är denna match THE game för Espanyol. Barcas värsta fiende är Madrid, Espanyol betyder inte så mycket för dem. Men att det är ett känsligt ämne för de blåa förstod vi klart..

Sen började matchen. Spännande! Man märkte tydligt att allt detta stöd från sina egna supportrar (om man nu kan kalla det stöd... ) gjorde att Espanyol spelade bra. De ligger på fjortonde plats i ligan, Barca etta. Men det blev en mållös match då Barca antingen inte spelade så bra som de brukar, eller Espanyol spelade bättre. Jag tror Barcas tränare tänker inför Inter matchen i veckan.... När det var en halvtimme kvar ser vi det vi väntat på hela matchen: Zlatan värmer upp! YES! Vi skulle få se Zlatan spela! Det blev tyvärr bara åtta minuter med vår svensk på plan och han syntes inte så mycket, men det gav hopp att se honom på planen.

När matchen var slut släpptes alla ut. Alla förutom oss. Alla blåklädda gick ut, förutom de som tyckte det var roligare att stanna kvar några minuter extra för att skrika svordomar till oss. Vi är ju tydligen helt dumma i huvudet för att vi hejar på ett annat lag.. Först 40 minuter efter matchens slut fick vi också ge oss iväg, för att det inte skulle bli något bråk.

Jag tycker det är fascinerande. Att en sport kan väcka så mycket känslor. Jag förstår glädjen man känner över sitt lag, jag börjar känna det nu jag med (mest för att Zlatan spelar där, det vet jag. Men det känns lite som mitt lag nu). Men detta hat mot det andra laget.. Under matchens gång är det klart att man buar om någon av motståndarna fäller en i sitt eget lag, att man blir upprörd över matchens vändningar. Men innan och efter match? Att hata de som hejar på det andra laget? Nej, jag kommer nog aldrig förstå det..

Men det var en upplevelse utöver det vanliga, en match som säkerligen inte alla får se. Och hela stadion var täckt av poliser. Och detta är bara spekulationer, men jag skulle inte bli förvånad om Barcelona inte bara har fystester för sina ansökanden till poliskåren: utan även snyggtester. För varannan polis var het, HET. Jag tror det var en för stor chock för mitt huvud, det klarade inte av att vara omringad av så många snygga män i uniformer, så det gav mig huvudvärk. Men inte ens då fick man poliseskort hem till Raval! Vi kom dock hem helskinnade, och glada. 0 - 0 slutade matchen och det ska vi kanske vara tacksamma för, för jag vet inte hur Espanyols supportrar hade reagerat om vi hade vunnit...

Estadi Cornélla-El Prat, Barcelona. 40 500 pers.

Espanyol: "Denna känsla kan ni aldrig köpa"

Espanyol: "Ni är inte en rival, ni är fienden"

Det behövs många poliser för att hålla ordning på huliganer..

Idan - glad, trots att hon är i minoritet

Äventyr i Raval

Det var en bra dag. Vi hade firat Marias födelsedag med mysig morgonfika i solen och sedan legat på stranden och myst. Vi hade haft en rolig förfest här hemma, lite för mycket dricka, absintbar och sen Razzmatazz. Det var en bra dag helt enkelt. Sen kom morgonen när vi skulle hem. Klockan är kring halv sex och inte ens tomten är vaken... Tre trötta tjejer vandrar genom Raval, en barfota med skorna i hand, en som lider i tystnad bredvid i sina skor och den tredje, jag, som är för trött för att gå fortare. Då kommer det fram en man till mig och frågar vad klockan är på spanska. Jag inser att det inte är så bra att ta fram telefonen ut väskan mitt i natten framför en främmande karl, så jag svarar bara att det jag vet inte. Mannen kikar då konstigt på mig och säger ingenting. Det hela känns väldigt obehagligt, så jag tar tag i min väska och säger ännu en gång att jag vet inte vad klockan är. Då börjar han helt plötsligt rycka i min väska! Jag har den som alltid över huvudet så det är inte en väska som man bara kan rycka med sig. Nej, denna man rycker och rycker tills väskremmen går sönder! Sedan springer han. Dani tar sina högklockade skor och slänger på honom av ilska, men jag, jag blir så arg då jag är så trött på att detta har hänt så många gånger så jag kutar efter mannen! Jag kan inte springa egentligen, särskilt inte efter en hel utekväll när det enda jag vill är att gå och lägga mig, men ni skulle sett mig! Allt adrenalin som pumpade genom kroppen gav mig övernaturliga krafter, jag var som Usain Bolt, jag var superwoman! Fram över grusplanen flög jag, mannen kom fram till en trappa och började springa upp för den då han inser: Shit, det är någon efter mig! Detta var nog inte något han hade räknat med så han hoppar över räcket ner till grusplanen igen. Men då hamnar han helt plötsligt emellan en ilsken Daniela och Camilla och mig. Han slänger då väskan upp till ett gäng killar som står och hänger uppe vid trappan. "Nu är det kört", tänker superwoman. "Nu tar de väskan och springer". Men jag sprang upp och den låg kvar! Killarna sa bara något i stil med: "Han är dum i huvudet". Jo tack, det märkte vi! Efter att ha skrikit alla svordomar vi kan på spanska till honom traskade superkvinnorna vidare genom natten, mot nya äventyr...

True story.
Jag tror att om du ställer mig på en 100 m löpbana och arrangerar så att en man kommer och rycker min väska, ja, då sätter jag nog nytt världsrekord i löpning. Trust me.

(Fast här ska nog införskaffas lite försvarssprayer. Och börjas ta taxi hem)

A veces nunca quiero regresar a Suecia

Sammanträffanden

Alexandra har fått mig att gå med en internetdejting site. Himla intressant och roligt faktiskt! Jag hade inte tänkt skicka några egna brev utan bara ta emot söta brev från främlingar, le lite granna och sen inte svara. Bara tacka och ta emot. Men idag hittade jag en kille som verkade intressant så jag tänkte why not? Han gillar att skata och att resa så skrev att om det är hans intressen så borde han ju ta sig till barcelona! Han svarade och fick min msn och så började vi snacka. Och sen insåg jag hur liten världen är än en gång..

Först visar det sig att killen har bott i Barcelona i tre månader förra vintern. Sen att han dessutom bodde på en gata som ligger kanske två minuter ifrån där jag bor nu!

Lite senare kommer vi in på vad han gör nuförtiden och han säger att han har massa planer, kanske blir utomlands till ett jobb han jobbat på förut. Vad är det för jobb frågar jag? Pizzabagare svarar han - och vi står just och gör pizza!!

Sen frågar jag vart han bor, var det stockholm? Nej, för tillfället bor han utanför stockholm, vet jag vad strängnäs är för ett ställe? Skoja inte säger jag, mina föräldrar kommer ifrån åkers styckebruk så vi har varit där massa gånger! Skoja inte, svarar han - jag är ju i Åker nu!

Ain't it a small world, or what?

Hur man kombinerar två världar

Hur kombinerar jag dessa två element, vacker natur och dator?

Det stora problemet med studier som kräver dator brukar vara att jag måste vara inomhus för att kunna genomföra dem. Ute ser jag inte min skärm och det finns alldeles för många distraherande moment som förstör min koncentration. Men genom att sitta inne hela dagarna missar jag ju all fin natur som finns utomhus!

Ja, det är väl bara att välja, plugg eller utomhus, kanske ni tänker nu?

FEL!
Jag har nu kommit på lösningen på detta problem som kommer hjälpa mig framöver. Allt som krävs är en dator, en internetanslutning och ett spotifykonto.

1. Sätt på datorn.
2. Ta fram allt skolmaterial du behöver.
3. Starta spotify.
4. Sök efter t.ex. rainforest, ocean, meditation, alla typ av naturljud du tycker om.
5. Tryck på play.
6. Plugga och njut av de vackra naturljuden!

Och ifall du känner att du inte riktigt får in den äkta känslan av natur, blunda i några sekunder och se till att fönstret är öppet så du får sol och friskluft på en och samma gång!