"It´s frozen and it shines like glass. We´ve been sleeping through September"

Och hon såg sig omkring för att få reda på vart hon var. Människor kom och gick men ingen såg henne, inte på riktigt. Hon försökte gå efter dem, men kunde inte hålla jämna steg. Fötterna visste inte vart de skulle ta vägen, de trampade bara på stället. Hon försökte ropa, men från hennes läppar kom inga ljud. Tystnaden ekade inom henne, tomheten slog emot insidorna, svartheten var total. Ett evigt sökande utan svar. Inom henne fylldes frågorna på men svaren gick inte att finna. Hon skrek utan ljud, slogs utan armar, gick utan följe. Följde en väg utan mål, rakt ut mot ingenting.

Men för att vinna måste man våga. För att finna måste man söka. För att vara måste man kämpa.

För att hitta sig själv måste man arbeta, bearbeta, gå på djupet och våga se det man inte vill se, möta det man gömt undan. För att finna det riktiga, det som betyder något, det som spelar roll måste man börja någonstans.

Och för att hitta någonting måste man börja med ingenting.

Så hon blundade och lät verkligheten komma ifatt henne.

"It's still the same old story. A fight for love and glory, A case of do or die. The world will always welcome lovers, as time goes by"

Jag fick besök av en gammal kompis igår. Det var jätte mysigt o ses igen och fick mig o inse hur mkt jag saknar mina gamla vänner. Måste bli bättre på att hålla kontakten med folk, men det är svårt och hinna med allt. Jag har ju inte ens tid och träffa alla här på hemmaplan så mycket som jag skulle vilja! Vilket än en gång för in tankarna på dygnet... tänk om det vore 36 timmar istället för 24? Man skulle hinna med så mycket mer då! Men det är bara söndagsönsketänkande som träffat mig idag...

"in my head, its only in my head"

I mitt huvud just nu:

Är det för att återuppleva gamla minnen eller för att skapa nya?

Är det något som finns på riktigt eller är allt en bluff?

How do you ever know?

"I am the master of my fate; I am the captain of my soul."

Det skulle blivit så bra, men så sket det sig. Och jag käner bara att "äsch, fuck it!". Jag orkar inte. Om folk vill bete sig så, så är det så de är och då är det inget att ha. Stampa igen stigen och vandra ut i det okända...Det är jag som bestämmer min väg i livet.

"Oh I've got you to thank for this"

Its a little bit funny.... hum. Jag tror ödet försöker säga mig något och det är inte alls svårt att tolka tecknen. Två stigar igenmurade på samma kväll! Nu vet jag vilken väg jag ska ta. Tack.

The lost song

I had a plan
But never finished it
And I've been searching for the thought
And I've been searching in a haze
I try all days
To remember it
But now the blueprint in my mind has gone
My mind forgot the colour of direction
And my eyes they see the hands
That could have built
That could have constructed
The empire in my mind
The empire
I'll never find
I had a plan
But that was where it ended

/ The cat empire

"I wish I could say all the things that I should say, say 'em loud, say 'em clear for the whole round world to hear"..

Det hände en sak i våras som jag börjat fundera på nu igen och jag verkar inte kunna släppa det. En person sa något till mig som jag inte förväntade mig att få höra just då, och chocken och förvirringen gjorde att jag först inte visste vad jag skulle säga och övergick snabbt till osäkerhet om personen verkligen sa det. Det hela slutade i alla fall med att jag inte sa något alls till istället. Nu har jag åter igen börjat fundera om personen i fråga verkligen sa det jag trodde den sa och om så var fallet, varför det då gick som det gick.. I dont why, i just cant let it go. Frågar man inget får man ingenting veta men vet inte om jag vågar fråga.. Vet inte om det är för att jag är rädd för svaret.. men är nog mest för jag vet vad personen kommer säga: Vad spelar det för roll nu? Och sure, det kanske inte spelar någon roll nu men det skulle rensa mina tankar en hel del.. Eller eventuellt leda till ännu fler tankar...åh, det är så jobbigt och inte veta!

"Do I see just one small chance, to be myself, to try to make it last"..

Iiiiiihh, nya sms är så mkt bättre än gamla! Suttit med ett stort leende på läpparna sen nio imorse. Vet inte riktigt vad detta är men det gör mig glad. =)

"We won't be sad, we'll be glad for all the life we've had. And we'll remember when"..

Jag brukar spara sms som gör mig glad. Sådana där gulliga sms som gör att man blir alldeles varm i hela kroppen. Och sen när jag känner mig lite nere kan jag bläddra igenom dem och bli lite gladare. Fick för mig att läsa igenom dem alla idag. Vilken nostalgichock! Jobbigt med det hela är att när man börjar minnas börjar känslorna att dyka upp och man börjar undra vad det var som hände egentligen. Jag borde skaffa mig en sån där "sms-bok" där man kan skriva ner alla de där sms:en och sen radera dem från telefonen. En kompis till mig fick en sån i present förut. Men vet inte vart man kan köpa en sån. Visserligen kan man bara ta ett vanligt anteckningsblock men det är ju inte kul...Hur som helst har jag hamnat i ett nostalgiskt läge nu. Det är bra på så sätt att sms:en gjorde mig glad, vilket var meningen med det hela. Men dåligt för saker som står i dem inte riktigt stämmer överens med min världsbild... hum. Men jag tar tillvara det som är bra i det hela. =)

..."like a decent man would do"...

Igår hamnade jag i en situation där jag nog tror mest män brukar hamna. Och jag kan stolt säga att jag handlade som en riktig genteman. Detta ska jag fira med chokladpudding idag. =)

"When I was young, it seemed that life was so wonderful"

Jag undrar vart det gick fel för mig egentligen. Ni vet, när man var riktigt liten var livet en dans på rosor, om man inte var sjuk förstås. Men annars, det var lek och kompisar och mellanmål och pulkaåkning och barbiedockor och söta små klänningar och på vintern var det alltid massa snö och på sommaren sken solen hela tiden... Varför är det inte så nu? När ändrades det?

Jag vet att jag inte borde göra vissa saker. Men det är svårt att sluta när en liten del av mig fortfarande vill. Frågan är varför jag vill det för? Och svaret på det vet jag nog allt för väl och det är en av de stora svagheterna jag har. Det jag inte har lyckats lista ut än när det blev så. Helt plötsligt insåg jag att det var så det var, men när det skedde har jag ingen aning. Det är något jag behöver arbeta med, men jag vet inte hur. Har funderat på att prata med kurator eller någon, men jag är så dålig på att ta tag i saker och ting. Och därför står jag här idag, mer förvirrad än någonsin. Men samtidigt, konstigt nog, så känns saker och ting bra. Och där ligger väl ännu en svaghet, om jag tar tag i detta, då kanske jag inte får uppleva "lyckan" det ger mig?

Blomkransar till midsommar, springa utomhus i nattlinne, plocka smultron och trä på grässtrån, ligga på gräsmattan och titta upp på molnen, springa i vattenspridaren, fånga krabbor, leka röda vita rosen, göra snöänglar och ljuslyktor, ha snöbollskrig.. allt detta utan massa funderingar. Är det förbannelsen som ligger över oss vuxna - vi tänker för mkt?

"When I was young, it seemed that life was so wonderful,
a miracle, oh it was beautiful, magical.
And all the birds in the trees, well they’d be singing so
happily, joyfully, playfully watching me.
But then they send me away to teach me how to be sensible,
logical, responsible, practical.
And they showed me a world where I could be so dependable,
clinical, intellectual, cynical.
There are times when all the world’s asleep,
the questions run too deep for such a simple man.
Won’t you please, please tell me what we’ve learned
I know it sounds absurd but please tell me who I am.
Now watch what you say or they’ll be calling you a radical,
liberal, fanatical, criminal.
Won’t you sign up your name, we’d like to feel you’re
acceptable, respectable, presentable, a vegetable!
At night, when all the world’s asleep,
the questions run so deep for such a simple man.
Won’t you please, please tell me what we’ve learned
I know it sounds absurd but please tell me who I am."

(Supertramp - the logical song)

thinking

Kroppen säger en sak och hjärnan en annan..... vem av dem ska man lyssna på?

"If I could, I'd slow the whole world down. I'd bring it to it's knees, I'd stop it spinning round. But as it is, I'm climbing up an endless wall"

Dygnet är alldeles för kort. Hur ska man hinna med allt på endast 24 timmar? Man ska ha ca 8 timmars sömn men jag behöver mer åt 10 timmar per natt för och bli pigg. Då har jag bara 14 timmar kvar! Eftersom jag studerar ska då 8 timmar av dem ägnas åt studier. Helt plötsligt finns det då bara 6 timmar kvar! Mat ska lagas och ätas, vänner ska träffas, eventuella extra jobb ska hinnas med, träning... om det ändå fanns mer tid..

då skulle jag samla tiden i en burk och ta fram vid behov.