"I wish I could say all the things that I should say, say 'em loud, say 'em clear for the whole round world to hear"..

Det hände en sak i våras som jag börjat fundera på nu igen och jag verkar inte kunna släppa det. En person sa något till mig som jag inte förväntade mig att få höra just då, och chocken och förvirringen gjorde att jag först inte visste vad jag skulle säga och övergick snabbt till osäkerhet om personen verkligen sa det. Det hela slutade i alla fall med att jag inte sa något alls till istället. Nu har jag åter igen börjat fundera om personen i fråga verkligen sa det jag trodde den sa och om så var fallet, varför det då gick som det gick.. I dont why, i just cant let it go. Frågar man inget får man ingenting veta men vet inte om jag vågar fråga.. Vet inte om det är för att jag är rädd för svaret.. men är nog mest för jag vet vad personen kommer säga: Vad spelar det för roll nu? Och sure, det kanske inte spelar någon roll nu men det skulle rensa mina tankar en hel del.. Eller eventuellt leda till ännu fler tankar...åh, det är så jobbigt och inte veta!