"It´s frozen and it shines like glass. We´ve been sleeping through September"

Och hon såg sig omkring för att få reda på vart hon var. Människor kom och gick men ingen såg henne, inte på riktigt. Hon försökte gå efter dem, men kunde inte hålla jämna steg. Fötterna visste inte vart de skulle ta vägen, de trampade bara på stället. Hon försökte ropa, men från hennes läppar kom inga ljud. Tystnaden ekade inom henne, tomheten slog emot insidorna, svartheten var total. Ett evigt sökande utan svar. Inom henne fylldes frågorna på men svaren gick inte att finna. Hon skrek utan ljud, slogs utan armar, gick utan följe. Följde en väg utan mål, rakt ut mot ingenting.

Men för att vinna måste man våga. För att finna måste man söka. För att vara måste man kämpa.

För att hitta sig själv måste man arbeta, bearbeta, gå på djupet och våga se det man inte vill se, möta det man gömt undan. För att finna det riktiga, det som betyder något, det som spelar roll måste man börja någonstans.

Och för att hitta någonting måste man börja med ingenting.

Så hon blundade och lät verkligheten komma ifatt henne.