Angels

Min nya bild till bloggen är förresten från flickr.com

(Se bilden här)

Christmas wish

Det snöade så vackert när jag vaknade så tror nog det kan bli en riktigt fin dag. GOD JUL till er alla!

My Christmas
Wish For You
by Ruth Kephart

My Christmas wish for you my friend
Is not a simple one,
For I wish you hope and joy and peace
Days filled with warmth and sun

I wish you love and friendship too
Throughout the coming year
Lots of laughter, fun and happiness
To fill your world with cheer

May you count your blessings, one by one
And when totalled by the lot
May you find all you've been given
To be more than what you got

May your journeys be short, your burdens light
May your spirit never grow old
May all your clouds have silver linings
And your rainbows pots of gold

I wish this all and so much more
May all your dreams come true
May you have a Merry Christmas friend
And a happy New Year, too.

"The greatest thing you'll ever learn Is to love and be loved in return. "

Jag vill bli kär. Sådär sprudlande kär, när kroppen inte lyder en, när det enda man kan tänka på är den personen. Varenda vaken sekund tillbringas antingen med personen, eller tänkandes på den. Sådär nyförälskad då man vill vara med varandra hela tiden, kramas, kyssas, hålla hand. Visa för hela världen att det är vi. Har bara varit så en gång, and i liked it... who doesnt? Gick på stan idag och såg massa par som var sådär gulliga, och det spelades julmusik och det var julbelysning överallt. Allt var så mysigt och de hade det så mysigt. Jag älskar julen. Önskar bara jag hade någon att dela den med. All I want for christmas is You.

Frågan är bara vem det är?



(någon som har någon på lager kanske? =/)

damn mazariiin...

Den vann! Den jäkeln vann ändå!

Åt nyss halva mazarinen... men sen insåg jag, och lyssna här:

Det jag sa var: Inget godis, inga chips, ingen snabbmat och ingen läsk. Och hör här: Bakverk nämnde jag inte!

no no no no and once again no

Jag ställde mig på vågen i helgen och den har ALDRIG visat så mkt. Bestämde för att ta tag i mig själv och börja träna på riktigt och äta nyttigt. Som delmål satte jag att lyckas med detta fram till jul. Det skulle innebära tio dagar utan godis, utan läsk, utan snabbmat och med träning någorlunda regelbundet.

Det har nu gått två och en halv dag. Igår satt T med mig på lunchen och åt kebab, jag dregglade. Igårkväll var jag hemma hos S och han ställde fram riskakor och popcorn och sa ÄT! Jag grät inombords.. Just nu ligger det två mazariner framför mig. De lockar, de ropar, de vill bli ätna.

Och när jag är lite nere på grund av diverse anledningar, just nu skolan, över att jag inte förstår, att jag inte kan, att jag inte kan göra nån nytta... då vill jag äta. För att ha ngt att göra? För att det är ngt jag kan? I dont know. Men då vill jag trösta mig själv med nå gott....

MEN! De där jäkla mazarinerna ska inte vinna över mig! Jag är stark, jag är en ny människa, jag kan jag vill - jag VÅGAR säga ifrån. Nej tack mazariner, ni må vara fruktansvärt goda men inte idag, inte nu, inte jag.

Happiness

Jag fick nyss ett sms:

"Jag älskar dig Ida. Du är en underbar vän"

Hur glad blir man inte över och få ett sånt sms?! =)

"Är det så, ska de va så, ska de va på detta viset?!!"

Är det meningen att en elev efter halva kursen ska sitta som ett stort frågetecken och inte förstå vad som ska göras? Är det meningen att en elev ska må dåligt och känna sig helt värdelöst?

Är allt mitt fel för att jag inte förstår? Men jag vet inte ens vart jag ska börja någonstans...
Eller har det något med läraren och kursupplägget och göra?

Illustrator

Jag har funnit mig själv en ny hobby. Eller snarare en hobby. Illustrator! Har alltid varit imponerad över folk som kan göra så sjukt snygga grejer och så igår satt jag ner med b och så gjorde vi en tutorial. Det var ju inte alls så svårt! Så hädanefter jag kan också illustratorblogga ibland. Här ser ni mitt första försök i illustrator:

ice cream!!!

Åh glassbilen lät nyss utanför mitt fönster! Måste ta o handla från den någon gång snart =)

updates

Jag har köpt kläder för pengar jag egentligen inte har.

Jag har efter det insett att jag behöver glasögon vilket resulterar i att jag troligen kommer ha ännu mindre av de pengar jag egentligen inte har.

Plus att jag kanske gör något riktigt dumt. Men det har ingenting med pengar o göra. För när det gäller pengar gör jag alltid dumma saker. Tyvärr.

A picture of me

Sophia Fredriksson håller på med ett uppdrag för kåren just nu och då tog hon en bild på mig och målade av i Illustrator. Ändå sen jag såg en blogg där en tjej gjorde människor i Illustrator har jag också velat bli avmålad, och nu har jag blivit det! Är kanske inte på pricken likt men om man vet att det är jag så kan man se likheterna. Gillar framför allt mitt svallande hår på bilden. =)

Suttit och pluggat i skolan flera dagar i rad nu. Haft spänningshuvudvärk varenda eftermiddag, och nu vill jag inte käka nå mer treo. Blir bara till och hålla ut tills veckan är slut! Ska bli så himla skönt. Visserligen kommer jag troligen bli tvungen o göra massa flash uppgifter i helgen så blir ingen vila innan vi ska fortsätta med nästa steg i vårt projekt. Men skönt och få lämna in denna rapport och få redovisningen gjord. Så håll tummarna för att det går bra!

Imorgon blir det pannkakskoma!

Let there be light, and there was light

Mm, och nu har jag börjat dekorera. Jag och N var på stan idag och letade julstjärnor. Bestämde mig tillslut för två röda med rött/orange papper för "lyshålen". Inte lika skarpt ljus då. Var först lite tveksam till röda stjärnor i och med att jag har lila och grönt i lägenheten men bara de lyser passar de bra. Och julstjärnor är ju till för att lysa! Har nu även tagit ner min påse med julpynt från förrådet som jag ska ta o packa upp snart ikväll nångång. Oh what a holy night!

I'm so gonna start decorating for christmas tomorrow!

Det har snöat som bara den de senaste dagarna. När jag går till skolan nu känns det mera som om jag ska gå till backen, spänna på mig bindningarna och åka snowboard hela dagen. Tyvärr är ju så inte fallet... men det är så sjukt fint ute nu. Och speciellt nu NU, när det är kväll och gatljusen lyser upp marken. Önskar jag hade en bra kamera och kunde ta kort på det. Skulle kunnat blivit riktigt fina bilder. Tills jag blivit rik och skaffat mig en kamera får ni dock föreställa er det själva..

someone to miss...

"Jag känner nånting jag inte riktigt kan rå för, det känns som om det inte spelar nån roll hur jag gör. Jag räknar alla nätter o jag räknar alla dagar. Jag längtar efter nån som jag kan gå hem och sakna..."

// Eddie - inget jag kan rå för

I'm tired of coming up smart lyrics to write here so I think I'm just gonna skip that part from now on...

Var med om en väldigt obehaglig upplevelse i fredags som kom som en chock. Visste inte alls hur jag skulle hantera den men med hjälp av en som har lite bättre koll på sådana saker lyckades vi reda ut det värsta av det i alla fall. Hoppas bara det förblir okej nu och inte blir värre.

Hade fest igår. Eller min granne hade fest men han frågade mig om jag kunde tänka mig att öppna min lägenhet med för skulle komma så mkt folk. Så det gjorde jag, hade det lite soft och mysigt, planen var att ha en loungefest och bara chilla. Men tji fick jag! Folk tyckte det var så trevligt hemma hos mig så alla kom hit istället och tillslut var det här festen var. Men det var nice! Fick reda på en del oupptäcka talanger hos folk också. Vem visste att en av mina nollan vad värsta yogagurun som kan göra huvudstående?! Imponerande. Får mig och vilja hålla mig borta från yogasalen ett tag o öva i smyg... men får se hur det går! Idag har jag ätit pannkakor och druckit julmust. Det är typ det.. ska på film ikväll, ska bli nice. Vet dock inte vad det blir för film än, men bio är alltid kul! peace out!

Moodboard

Vi har suttit och gjort en moodboard till vårt projekt idag. Jätte kul! Jag är alldeles stolt över vår grupp. Tycker verkligen moodboarden förmedlar det vi vill med vår "produkt". Enkelheten i det hela, men ändå att det är kul och spännande. Bara för att det är enkelt så är det inte simpelt. It is fun! =) Nu tror jag väl för att lägga ut den på Internet så ska jag skriva vart alla bilder kommer ifrån, men har tyvärr inte sparat de specifika internetadresserna till bilderna. Men jag kan säga att bilderna kommer från www.flickr.com och www.google.com där vi bara letade runt efter lite bilder.

No energy, no sparkle... now what?

Jag hade fått upp massa energi att lägga på skolan efter jag pratade med kussen min och fick hjälp med vad jag skulle läsa. Sen kom programansvarig och pratade för klassen idag och han gick bara igenom kurserna som kommer nu framöver i vår. Och genast försvann all min energi och jag tappade allt intresse och allt känns bara så....jobbigt. Hur ska jag klara av allt det där utan grunden som krävs för det? Det känns bara som om allt är, ja, fel liksom. De pratar om programmeringspråk och fokuset ligger på att vi ska klara av det och de babblar på om att det inte bara är att göra minsta möjliga för att lära sig, man måste öva öva öva, det är erfarenheten som lär en inför framtiden. Och sure, jag köper det. Om jag hade haft mer intresse i förra programmeringskursen så skulle jag säkert haft en större grund att stå på nu. Men det känns bara... om jag nu vill öva, vart ska jag börja liksom? Det är tre språk i denna kurs att lära sig! Och ingen tid att läsa boken. Men framförallt:
Varför ska vi ens lära oss att programmera ett program innan vi lär oss hur vi designar det? Jag har ingen som helst designgrund att stå på. Jag vet ingenting om färg och form och layout, ingenting om hur människan fungerar och tar emot information. Är det inte sådant man ska lära sig först?

www.xkcd.com

Jag har hittat mig en ny favoritsida på Internet. Kika på följande bilder så förstår ni varför:





Sidan hittar ni här. Have fun!

"When it snows, ain't it thrilling, Though your nose gets a chilling. We'll frolic and play, the Eskimo way, Walking in a winter wonderland."

Det snöar! =) *lycka*

Hungry?

Klockan är nu tjugo i tolv och jag har varit uppe sen elva. Dags att gå och lägga sig och jag kom just och fundera på vad jag fått i mig idag. Detta blir listan:

• Två mackor med stekt ägg
• En kopp te
• En äppelmer
• En kopp te till
• Tre små kantsnuttar från bulldegen
• Typ säkert tio bullar

Thats it! Ingen riktig mat alls! Var lite hungrig där innan bullarna men efter kantsnuttarna så jäste min mage så otroligt mycket så sen var jag inte hungrig nå mer... Och nu är det dags och gå och lägga sig och inte är jag sugen på att ställa mig och laga mat då! Nej det får till och bli en rejäl brunch så fort jag vaknar imorgon. Kanske kan köra både tacorester OCH pannkakor? :D

First day of my life...or?

Idag sov jag mig igenom fyra larm, med snooz på alla. Det är riktigt imponerande faktiskt.... vaknade precis när min föreläsning i eskilstuna skulle börja så var ju ingen idé att åka dit. Så jag bestämde mig för att sova lite till...Ruskigt skönt faktiskt. Dock är jag trött som bara den idag ändå. Får lov att ta tag i det där med gymmet snart alltså. Kanske kan gå till gymmet imorgon kväll... Hade först tänkt åka och kolla på min kompis kattungar då men glömt höra av mig till honom så blir nog inget. Är medbjuden på fest på Kåren men vet inte om jag har råd. Och om jag ska börja mitt nya liv så ska jag kanske låta bli alkohol på ett tag och sikta in mig på träningen. Säger jag efter att ha ätit massa godis och muffins idag... MEN! Det är aldrig försent att sätta igång. Så vem vet, imorgon kanske är den första dagen på mitt nya liv?

I didnt know what to name this so I just wrote this..

Alla säger att man bara vet, men jag tror tametusan inte det gäller mig alltså... jag vet aldrig...

Chill ikväll. Lagar kyckling nu, sen ska jag försöka hålla mig borta från mina kakor som finns i skafferiet och istället dippa grönsaker. Det är ju minst lika gott! Måste tvätta kläder ikväll dock, och det blir till o "tjuvtvätta" klockan tio.. jag som ville sova tidigt. Men tänkte sova mellan omgångarna. Behöver sjukt mycket sömn nu när det är vinter. Sov nio timmar inatt, och har gått runt som en zombie hela dagen. Måste verkligen komma igång med min träning! Uj, kan inte någon bara släpa mig till feelgood och dumpa mig i yogasalen..

Håll i mig

Allt jag är
Allt jag kan få
Kommer ta ett helt liv att förstå

Allt jag vill
Allt jag vill ha
Det är för löjligt
Men jag vill vara glad

/Jones and Giftet

"She cried a river"

Jag grät på bussen hem. Tårar för vänner jag trodde jag förlorat men kanske kan behålla ändå. Det var tårar av sorg för att det blivit som det blivit men även tårar av lättnad och glädje. Det var välbehövda tårar.

"this is the story of a girl"

Jag blev utmanad. Reglerna var att man skulle publicera reglerna här, skriva sju saker om sig själv och sen utmana sju personer till. Men det hela blir ju som en form av kedjebrev, och jag avskyr kedjebrev. Därför tänker jag endast skriva sju saker om mig själv här ifall någon är intresserad. Om ni som läser detta sedan vill skriva sju saker om er själva så kan ni ju göra det med. På så sätt gör alla det för att de vill, inte för att de måste - och det tycker jag känns mycket bättre.

• Det värsta jag vet är att välja. Jag är den alla restauranger hatar. Den som kommer in, kikar på menyn hur länge som helst och säger: ÅÅÅÅhhhh, jag vet inte vad jag ska ha! För om jag tar en sak kommer jag ångra mig och vilja ha en annan sak sen. Men om jag tagit den andra saken från början hade jag likväl velat ha den första. Detta gäller allt. Tyvärr.
• Jag har ett digitalpiano. Spelade piano som liten, då tyckte jag väl inte det var allt för coolt.. men fortsatte ändå för det var ju lite kul och sitta och plinka hemma. Så för lönen jag fick i somras köpte jag mig ett fint piano hem. Just nu håller jag på och lär mig La valse d'Amelie från min favoritfilm Amelie från montmartre. Jag hoppas verkligen inte jag ger upp!
• Min favoritdoft är doften av grus/asfalt precis efter det regnat. Mitt favoritord är dimma.
  
• Min mamma har alltid hållt på med sina blommor. Jag förstod inte charmen med blommor när jag var mindre, det var ju så fruktansvärt tråkigt, när jag flyttade hemifrån skulle jag minsann ha kaktusar bara! Nu sitter jag här i en lägenhet full med gröna växter... Jag är visserligen inte så bra på att ta hand om dem, men om en dör är det bara att köpa en ny.. Där ser man att åsikter kan ändras..
• Min farfar fyller 80 år i år. För att fira detta anordnas det stor 80-fest i hans ära den 13 december. Jag blev tillsagt redan i somras att boka in det datumet i kalendern så det har stått inbokat där ända sen dess. Vad tror ni hände? Både timbuktu och millencolin ska spela i stockholm just den kvällen! Ödet är emot mig. Jag missar mina två favoritband. :(
  
• Jag är en julfanatiker. Jag har idag tagit ner min lilla minigran i plast och ställt upp med ljusslinga i. Sagt att jag inte ska pynta den förrän första advent men vet inte hur bra jag kan hålla det löftet... När Ikea börjar julpynta hoppar mitt hjärta av glädje. :D
• I min soffa har jag nu åtta kuddar. Och ändå sitter jag inte skönt. Varken med eller utan kuddar. Jag är den som kommer hem till dig på besök och som du stör dig på hela tiden för jag kan inte sitta still någongång.

Sådär sju saker om mig. Enjoy. Mkt av det där visste ni säkert redan, inga hemligheter här heller.

Jag såg på Men in trees idag. Har inte full koll på det programmet tyvärr men det verkar bra. I detta avsnitt stod hon tjejen framför han jack, tror jag han heter. De höll på att få ihop det men han hade velat och kysst sitt ex och ja, ni vet sånt som händer i serier för de kan ju inte låta huvudpersonen bli lycklig heller, då vill ju ingen se programmet.. I alla fall, hon står framför honom och han vet inte vad han vill. Då säger hon att hon gör det lätt för honom, hon drar sig ut. Och hon säger att han missar något för hon är ett kap:
- I'm smart and I'm pretty and I can stand on my own two feet. I am a homerun.
Och jag fann mig själv sitta där alldeles imponerad och fascinerad. Jag önskar jag hade en sån styrka inom mig så jag kunde säga något sådant, och vara så säker i mig själv.
Någon gång ska jag bli det.

"Tell me are you tired"

Vad är väl fritid? Det kan ju vara fruktansvärt tråkigt och dötrist och alldeles...alldeles...underbart....

Det enda jag gör om dagarna nu är att plugga. Varje vaken sekund går åt till det. Och de sekunderna ökar avsevärt per dygn ju närmare deadlinen jag kommer. Men trots allt detta jobb så vet jag att inte inte kommer hinna klart och det tär på en. Jag är aldrig försenad med sådana här saker! Jag är alltid noga, ute i god tid, förberedd och klar. Nu spelar det ingen roll hur mycket jag kämpar, det är för lite timmar på dygnet. Och det gör att jag mår skit. Nära sammanbrott närsomhelst. Lägg till pms på det och ni förstår att jag är nära till tårar varje gång något går emot mig. Datorn vill inte, kan inte svaret på en fråga.. I'm a wreck..

"The world's a roller coaster and I am not strapped in. Maybe I should hold with care but my hands are busy in the air saying"..

Kan man sakna något man aldrig upplevt?
Kan man sakna någon man aldrig mött?

"Why does it feel like night today? Something in here's not right today. Why am I so uptight today?"

Får ni någonsin den där känslan av overklighet? Jag satt och tittade på ett tv-avsnitt, det tog slut, rutan minskade ner till normalstorlek på datorn och helt plötsligt fick jag känslan: Is this for real, is this is?

"She said: Cowboy, You know I'm lonely. But there is something you should know"..

Jag vill det så mycket. Jag önskar, hoppas, drömmer, längtar efter det. Och varje gång det kommer inom räckhåll så glider det ur mina händer. Eller är det bara jag som inbillar mig att det är inom räckhåll? Är det jag som önskar att det vore så så fruktansvärt mycket att jag intalar mig själv att så är fallet? Jag vill det så mycket, så gärna. Vilket gör att jag ibland hamnar i situationer jag efteråt undrar hur jag kunde hamna i. Jag vill det. Och ibland tror jag att jag har fått det men börjar då tveka och då försvinner det på direkten. Men efteråt väcks drömmen till liv igen. Hoppet finns alltid kvar inom mig, trots allt. Jag vill det så gärna så jag blir rädd ibland.

Men vill vi inte alla det?

"Music makes you whole. It warps itself around you, Filling up your soul!"

Musik är magi. En låt kan förändra ditt liv. Ett enda musikstycke kan få dig att återuppleva känslor så starka att det är som att åka i en tidsmaskin. Den kan påminna dig om stunden du visste att det var han och du, föra dig tillbaka till kvällen du låg och grät ensam hemma, sprida lyckan i kroppen som infann sig när du visste. Du kan få uppleva energin spridas genom kroppen, ögon som tåras, leenden som sprids. Vissa låtar ska dansas till, vissa ska endast avlyssnas och njutas. Jag älskar känslan som infinner sig när det är helt nedsläckt hemma och musiken fyller mina öron, min själ. Känslorna som väller över, minnen som sprids, både bra och minde bra. Att kunna uppleva allt endast genom att höra en låt... Det är magi.

"It´s frozen and it shines like glass. We´ve been sleeping through September"

Och hon såg sig omkring för att få reda på vart hon var. Människor kom och gick men ingen såg henne, inte på riktigt. Hon försökte gå efter dem, men kunde inte hålla jämna steg. Fötterna visste inte vart de skulle ta vägen, de trampade bara på stället. Hon försökte ropa, men från hennes läppar kom inga ljud. Tystnaden ekade inom henne, tomheten slog emot insidorna, svartheten var total. Ett evigt sökande utan svar. Inom henne fylldes frågorna på men svaren gick inte att finna. Hon skrek utan ljud, slogs utan armar, gick utan följe. Följde en väg utan mål, rakt ut mot ingenting.

Men för att vinna måste man våga. För att finna måste man söka. För att vara måste man kämpa.

För att hitta sig själv måste man arbeta, bearbeta, gå på djupet och våga se det man inte vill se, möta det man gömt undan. För att finna det riktiga, det som betyder något, det som spelar roll måste man börja någonstans.

Och för att hitta någonting måste man börja med ingenting.

Så hon blundade och lät verkligheten komma ifatt henne.

"It's still the same old story. A fight for love and glory, A case of do or die. The world will always welcome lovers, as time goes by"

Jag fick besök av en gammal kompis igår. Det var jätte mysigt o ses igen och fick mig o inse hur mkt jag saknar mina gamla vänner. Måste bli bättre på att hålla kontakten med folk, men det är svårt och hinna med allt. Jag har ju inte ens tid och träffa alla här på hemmaplan så mycket som jag skulle vilja! Vilket än en gång för in tankarna på dygnet... tänk om det vore 36 timmar istället för 24? Man skulle hinna med så mycket mer då! Men det är bara söndagsönsketänkande som träffat mig idag...

"in my head, its only in my head"

I mitt huvud just nu:

Är det för att återuppleva gamla minnen eller för att skapa nya?

Är det något som finns på riktigt eller är allt en bluff?

How do you ever know?

"I am the master of my fate; I am the captain of my soul."

Det skulle blivit så bra, men så sket det sig. Och jag käner bara att "äsch, fuck it!". Jag orkar inte. Om folk vill bete sig så, så är det så de är och då är det inget att ha. Stampa igen stigen och vandra ut i det okända...Det är jag som bestämmer min väg i livet.

"Oh I've got you to thank for this"

Its a little bit funny.... hum. Jag tror ödet försöker säga mig något och det är inte alls svårt att tolka tecknen. Två stigar igenmurade på samma kväll! Nu vet jag vilken väg jag ska ta. Tack.

The lost song

I had a plan
But never finished it
And I've been searching for the thought
And I've been searching in a haze
I try all days
To remember it
But now the blueprint in my mind has gone
My mind forgot the colour of direction
And my eyes they see the hands
That could have built
That could have constructed
The empire in my mind
The empire
I'll never find
I had a plan
But that was where it ended

/ The cat empire

"I wish I could say all the things that I should say, say 'em loud, say 'em clear for the whole round world to hear"..

Det hände en sak i våras som jag börjat fundera på nu igen och jag verkar inte kunna släppa det. En person sa något till mig som jag inte förväntade mig att få höra just då, och chocken och förvirringen gjorde att jag först inte visste vad jag skulle säga och övergick snabbt till osäkerhet om personen verkligen sa det. Det hela slutade i alla fall med att jag inte sa något alls till istället. Nu har jag åter igen börjat fundera om personen i fråga verkligen sa det jag trodde den sa och om så var fallet, varför det då gick som det gick.. I dont why, i just cant let it go. Frågar man inget får man ingenting veta men vet inte om jag vågar fråga.. Vet inte om det är för att jag är rädd för svaret.. men är nog mest för jag vet vad personen kommer säga: Vad spelar det för roll nu? Och sure, det kanske inte spelar någon roll nu men det skulle rensa mina tankar en hel del.. Eller eventuellt leda till ännu fler tankar...åh, det är så jobbigt och inte veta!

"Do I see just one small chance, to be myself, to try to make it last"..

Iiiiiihh, nya sms är så mkt bättre än gamla! Suttit med ett stort leende på läpparna sen nio imorse. Vet inte riktigt vad detta är men det gör mig glad. =)

"We won't be sad, we'll be glad for all the life we've had. And we'll remember when"..

Jag brukar spara sms som gör mig glad. Sådana där gulliga sms som gör att man blir alldeles varm i hela kroppen. Och sen när jag känner mig lite nere kan jag bläddra igenom dem och bli lite gladare. Fick för mig att läsa igenom dem alla idag. Vilken nostalgichock! Jobbigt med det hela är att när man börjar minnas börjar känslorna att dyka upp och man börjar undra vad det var som hände egentligen. Jag borde skaffa mig en sån där "sms-bok" där man kan skriva ner alla de där sms:en och sen radera dem från telefonen. En kompis till mig fick en sån i present förut. Men vet inte vart man kan köpa en sån. Visserligen kan man bara ta ett vanligt anteckningsblock men det är ju inte kul...Hur som helst har jag hamnat i ett nostalgiskt läge nu. Det är bra på så sätt att sms:en gjorde mig glad, vilket var meningen med det hela. Men dåligt för saker som står i dem inte riktigt stämmer överens med min världsbild... hum. Men jag tar tillvara det som är bra i det hela. =)

..."like a decent man would do"...

Igår hamnade jag i en situation där jag nog tror mest män brukar hamna. Och jag kan stolt säga att jag handlade som en riktig genteman. Detta ska jag fira med chokladpudding idag. =)

"When I was young, it seemed that life was so wonderful"

Jag undrar vart det gick fel för mig egentligen. Ni vet, när man var riktigt liten var livet en dans på rosor, om man inte var sjuk förstås. Men annars, det var lek och kompisar och mellanmål och pulkaåkning och barbiedockor och söta små klänningar och på vintern var det alltid massa snö och på sommaren sken solen hela tiden... Varför är det inte så nu? När ändrades det?

Jag vet att jag inte borde göra vissa saker. Men det är svårt att sluta när en liten del av mig fortfarande vill. Frågan är varför jag vill det för? Och svaret på det vet jag nog allt för väl och det är en av de stora svagheterna jag har. Det jag inte har lyckats lista ut än när det blev så. Helt plötsligt insåg jag att det var så det var, men när det skedde har jag ingen aning. Det är något jag behöver arbeta med, men jag vet inte hur. Har funderat på att prata med kurator eller någon, men jag är så dålig på att ta tag i saker och ting. Och därför står jag här idag, mer förvirrad än någonsin. Men samtidigt, konstigt nog, så känns saker och ting bra. Och där ligger väl ännu en svaghet, om jag tar tag i detta, då kanske jag inte får uppleva "lyckan" det ger mig?

Blomkransar till midsommar, springa utomhus i nattlinne, plocka smultron och trä på grässtrån, ligga på gräsmattan och titta upp på molnen, springa i vattenspridaren, fånga krabbor, leka röda vita rosen, göra snöänglar och ljuslyktor, ha snöbollskrig.. allt detta utan massa funderingar. Är det förbannelsen som ligger över oss vuxna - vi tänker för mkt?

"When I was young, it seemed that life was so wonderful,
a miracle, oh it was beautiful, magical.
And all the birds in the trees, well they’d be singing so
happily, joyfully, playfully watching me.
But then they send me away to teach me how to be sensible,
logical, responsible, practical.
And they showed me a world where I could be so dependable,
clinical, intellectual, cynical.
There are times when all the world’s asleep,
the questions run too deep for such a simple man.
Won’t you please, please tell me what we’ve learned
I know it sounds absurd but please tell me who I am.
Now watch what you say or they’ll be calling you a radical,
liberal, fanatical, criminal.
Won’t you sign up your name, we’d like to feel you’re
acceptable, respectable, presentable, a vegetable!
At night, when all the world’s asleep,
the questions run so deep for such a simple man.
Won’t you please, please tell me what we’ve learned
I know it sounds absurd but please tell me who I am."

(Supertramp - the logical song)

thinking

Kroppen säger en sak och hjärnan en annan..... vem av dem ska man lyssna på?

"If I could, I'd slow the whole world down. I'd bring it to it's knees, I'd stop it spinning round. But as it is, I'm climbing up an endless wall"

Dygnet är alldeles för kort. Hur ska man hinna med allt på endast 24 timmar? Man ska ha ca 8 timmars sömn men jag behöver mer åt 10 timmar per natt för och bli pigg. Då har jag bara 14 timmar kvar! Eftersom jag studerar ska då 8 timmar av dem ägnas åt studier. Helt plötsligt finns det då bara 6 timmar kvar! Mat ska lagas och ätas, vänner ska träffas, eventuella extra jobb ska hinnas med, träning... om det ändå fanns mer tid..

då skulle jag samla tiden i en burk och ta fram vid behov.

"I can't go back the way I came, don't know what lies ahead, I keep making the same mistakes again (and again). Where will this road end?"

Jag står vid ett vägskäl i livet. Alla val leder åt olika håll och jag vet inte vilken stig jag ska vandra på, om det ens är de stigarna som är menade för mig att vandra på.

Den ena stigen är den trygga leden, den jag verkligen vill vika av på och följa till slutet. Men jag tog en liten promenad på den förut och snubblade i början och gjorde mig illa, och vet därför inte om jag vågar ta den igen. Det är stigen som ser mest inbjudande ut, men det kanske är en illusion? Dessutom, även om en del av kroppen känner att jag borde ta mig över där jag snubblade förut, så säger en annan del nej. Vilken del ska jag lyssna på? Träden längst stigen ser så fruktansvärt fina och vackra ut ibland så det är svårt att veta..
Den andra stigen gick jag längs ett bra tag förut. Det var en mysig stig med fågelkvitter och solsken. Men det verkade som om solen var på väg att gå i moln så av rädsla för att det skulle bli regn och jag skulle bli genomblöt trampade jag sönder stigen där jag stod och sprang tillbaka. Det ångrar jag än idag. Nu finns det kanske en chans att laga stigen och göra den bättre men tänk om solen skrämmer bort mig igen?
Den tredje stigen är en helt ny led. Jag vet ingenting om den förutom att den verkar väldigt trevlig att promenera på, men räcker det med trevligt?

Borde jag kanske vika av helt från vägskälet och promenera ut i det okända?

"'Cause I got too much life running through my veins going to waste"..

Jag kan inte låta bli att förundras över hur många känslor det får plats i en människokropp. Man tycker att det borde ta stopp någon gång, men de olika känslorna fortsätter flöda över. Svävar uppe i det blå i ena sekunden och är nere och flämtar efter luft i nästa. En del av mig önskar att jag kunde hålla mig på en jämn nivå, så det finns ett konstant mellanläge som alltid ligger kvar där. Men samtidigt är jag tacksam över möjligheten att kunna känna så pass mycket. Det borde väl innebära att när jag väl blir sådär fantastiskt fenomenalt superb överlycklig så blir jag mer glad över det än de som ofta befinner sig på mellanplanet? Eller?

I hope so.

suprise!

Det är de små sakerna som triggar det hela. Saker jag inte trodde jag skulle reagera på, eller ens bry mig om. Men det gör jag - tydligen. Och det kom verkligen som en överraskning...

"No one to face when I'm falling, holding tight to dreams that never end"...

Träffade en vän jag inte sett på ett halvår, vi satt och pratade och vi kom in på allt som hänt under våren och hon frågade: Hur är det med dig? Dina ögon ser så ledsna ut, de har gjort det hela kvällen. Där satt jag och hade jätte trevligt och tydligen speglar mina ögon upproret inom mig så pass bra så hon som inte sett mig på så pass länge ser rakt igenom mig. Det är lite...skrämmande. Och fick mina tankar att pressa fram allt som jag förträngt denna sommar, all ångest och framtidsoro. Så här står jag tydligen igen - "ögonen gråter men munnen den ler"...

"Hon byggde en vägg utav falska skratt
Men bakom fasaden var det mesta svart
Jag hoppas att hon hinner komma till ro
Innan skalet spricker och faller ihop
Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer."

Är detta en saga med eller utan lyckligt slut?

"I said I tried to call the nurse again but she's being a little bitch"..

Bara för någon dag sen sa jag på jobbet: Åh vad skönt det vore och bli sjuk. Sådär lite lagom sjuk bara, så man kan ta en alvedon och så mår man bra sen och får sedan ligga hemma hela dagen och kika på film. Jag blir ju aldrig sjuk!

Vad tror ni händer?
Jo idag är jag hemma och är sjuk - och det är ju inte alls skönt! Man ska passa sig för att önska sig saker...de kan faktiskt slå in.

Friends

Jag var ute och drack lite öl med några från jobbet igår. Eller ja, det blev nog inte lite öl utan ganska många sådana. Insåg att jag tycker ju om mina arbetskollegor! De är skitsköna, personer jag skulle kunna tänka mig att ha kvar som vänner sen. Och vänner kan man aldrig få för många av. Var en period för ett tag sen då jag kände att jag hade alldeles för många vänner, för hade inte tid med dem. Men man får ta sig tid. Det går att vårda en vänskap även om man inte kan ses varje vecka. Några av de personer som jag räknar in bland mina riktigt goda vänner hör jag bara av när jag hälsar på dem. Men det fungerar för allihopa, att ringa och prata i telefon fram och tillbaka är inget någon av oss har tid med. När vi träffas känns det ändå som om vi inte varit ifrån varandra alls. Det är så vänskap ska vara.

What a feeling

Jag slutade tidigare från jobbet idag och på vägen hem kände jag en kort sekund av lycka. Det kom som en chock, var inte alls beredd på det. Cyklade på i bra fart, vinden som ven i håret, hade bra musik i mp3:n och känslan av att sluta tidigare satt kvar i kroppen. Tänkte framåt på sommaren, på det roliga som sker i augusti och då plötsligt, kombinationen av allt detta gjorde att känslan dök upp. Först visste jag inte riktigt vad det var för nått, känns som det var länge sen sist nu, men ganska snabbt insåg jag vad det var. Det var en härlig känsla.

Men underbart är kort... så fort jag identifierat känslan började jag tänka: men varför känner jag såhär för? Och då försvann den genast.

Varför kan jag inte bara njuta av nuet, av att känna glädje?

One moment in time

Hon tycker om:
Värme. Från solen och från människor.
Jordgubbar.

Hon tycker inte om:
Folk som skräpar ner. På allmänna platser och jag i min lägenhet..
Trötthet

Planning or not plannig, that is the question

Ibland blir de bästa kvällarna de du inte ens har planerat. I vanliga fall brukar jag vilja veta allt i förväg, när jag ska träffa den och den, vart och exakt tidpunkt. Igår var allt öppet. Och trots att jag var så trött så jag egentligen inte var med i matchen så måste jag säga att det blev en bra kväll ändå sammanfattningsvis. Hoppas på en lika bra dag idag.

After rain - sunshine?

Kanske viljan kan påverka humöret också? För idag har varit en bra dag.

"'Cause you had a bad day..."

Någon borde uppfinna humörtabletter. Inte som antidepressiva, utan som
"Humör - nu på burk! Välj hur du vill må - vill du vara glad, energisk, lycklig, nöjd, pigg? Vi har alla känslor du vill ha, utan biverkningar. Om du känner dig nere är det bara att ta gladpillret på morgonen så kommer du vara glad lagom till jobbet!"
För känner att humöret påverkar verkligen allt, all the time. Lite nere när man går och lägger sig, vaknar lite off, tar sig till jobbet - och om jag då varit lite nere innan så går allt dåligt där med. Spelar ingen roll hur bra jag packar, något lyckas gå fel ändå. Får fel ordrar och hinner inte i tid, eller får bra ordrar men just då blir det självklart problem med packningen som drar ut på tiden.. Ifall jag däremot vaknar pigg och glad, cyklar glatt till jobbet - ja då flyter hela dagen på bra. Tänk att vakna lite nere, ta en energisk och en lycklig tablett på morgonen som börjar verka strax därefter och håller i sig hela dagen (Skulle kunna följa med antitabletter också - som tar bort humöret så man återgår till det vanliga. Ifall något skulle hända så det inte passar att vara i det humöret som man valde på morgonen). Då skulle hela dagen flyta på bra i en enda lyckodimma! (Eller ja, kanske inte dimma som i "dimma"....). För om det går dåligt för mig på jobbet så påverkar det lönen, och lönen i sin tur kommer senare påverka humöret... En enda dålig dag och jag hamnar i en ond ond cirkel..

över

Over.
Over.

so over.

Just for now

Hon tycker om:
buskarna med de vita blommorna i parken bredvid som doftar som smultron
kunskap/instikt

Hon tycker inte om:
fingrar torra som fnöske
tårar

Lättnad 30% Saknad över saker som varit och som kunde blivit 10% Förvirring 25% Oro 20% Irritation 15%

Searching (without finding or..?)

Jag läser en bok just nu och det är som att läsa om mitt eget liv. Så mycket tankar som dyker upp och irrar runt runt i huvudet. The big problem with my life. De har nästan alltid funnits där men nu är de starkare än någonsin. Jag vet vad de säger, jag vet varför de finns där och jag vet (tror, hoppas) hur jag ska göra för att lösa dem. Lyckan är inte något jag finner hos en annan, utan något jag måste börja leta inom mig för att finna, för att den ska bli varaktig. Så varför börjar jag inte leta för?