Jag står vid ett vägskäl i livet. Alla val leder åt olika håll och jag vet inte vilken stig jag ska vandra på, om det ens är de stigarna som är menade för mig att vandra på.
Den ena stigen är den trygga leden, den jag verkligen vill vika av på och följa till slutet. Men jag tog en liten promenad på den förut och snubblade i början och gjorde mig illa, och vet därför inte om jag vågar ta den igen. Det är stigen som ser mest inbjudande ut, men det kanske är en illusion? Dessutom, även om en del av kroppen känner att jag borde ta mig över där jag snubblade förut, så säger en annan del nej. Vilken del ska jag lyssna på? Träden längst stigen ser så fruktansvärt fina och vackra ut ibland så det är svårt att veta..
Den andra stigen gick jag längs ett bra tag förut. Det var en mysig stig med fågelkvitter och solsken. Men det verkade som om solen var på väg att gå i moln så av rädsla för att det skulle bli regn och jag skulle bli genomblöt trampade jag sönder stigen där jag stod och sprang tillbaka. Det ångrar jag än idag. Nu finns det kanske en chans att laga stigen och göra den bättre men tänk om solen skrämmer bort mig igen?
Den tredje stigen är en helt ny led. Jag vet ingenting om den förutom att den verkar väldigt trevlig att promenera på, men räcker det med trevligt?
Borde jag kanske vika av helt från vägskälet och promenera ut i det okända?
1 kommentar:
Jag skulle nog föreslå en fika i vägskälet, så du har tid att reflektera över vilken väg du faktiskt är mest sugen på att gå.
Lite jobbigt när man är rastlös - men desto trevligare att slippa gå fel väg. :)
Skicka en kommentar