Träffade en vän jag inte sett på ett halvår, vi satt och pratade och vi kom in på allt som hänt under våren och hon frågade: Hur är det med dig? Dina ögon ser så ledsna ut, de har gjort det hela kvällen. Där satt jag och hade jätte trevligt och tydligen speglar mina ögon upproret inom mig så pass bra så hon som inte sett mig på så pass länge ser rakt igenom mig. Det är lite...skrämmande. Och fick mina tankar att pressa fram allt som jag förträngt denna sommar, all ångest och framtidsoro. Så här står jag tydligen igen - "ögonen gråter men munnen den ler"...
"Hon byggde en vägg utav falska skratt
Men bakom fasaden var det mesta svart
Jag hoppas att hon hinner komma till ro
Innan skalet spricker och faller ihop
Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer."
Är detta en saga med eller utan lyckligt slut?
1 kommentar:
*Ge tidernas största powerhug* Jag tror det kan behövas lite te- och muffinsterapi i kombination med kramar.. Det kan ju inte göra saker värre i alla fall. =)
Skicka en kommentar