Jag vill det så mycket. Jag önskar, hoppas, drömmer, längtar efter det. Och varje gång det kommer inom räckhåll så glider det ur mina händer. Eller är det bara jag som inbillar mig att det är inom räckhåll? Är det jag som önskar att det vore så så fruktansvärt mycket att jag intalar mig själv att så är fallet? Jag vill det så mycket, så gärna. Vilket gör att jag ibland hamnar i situationer jag efteråt undrar hur jag kunde hamna i. Jag vill det. Och ibland tror jag att jag har fått det men börjar då tveka och då försvinner det på direkten. Men efteråt väcks drömmen till liv igen. Hoppet finns alltid kvar inom mig, trots allt. Jag vill det så gärna så jag blir rädd ibland.
Men vill vi inte alla det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar