De har en tendens att äta upp dig inifrån. Från ingenstans dyker de upp och tar över dig. De färgar alla tankar svarta tills det inte längre kvarstår något ljus utan enbart mörker. Runt omkring sig sprider de osäkerhet och tomhet, och det smittar som pesten. Det som från början bara var en liten tanke har tillslut tagit över varenda atom i din kropp och fyllt dem med mörker, med ett stort ingenting, och det går inte att undkomma.

Tills en liten ljusstrimma dyker upp vid horisonten. En liten, liten ljusprick, en glad tanke, ett vänligt ord utifrån. Sakta sakta växer den i storlek, den sprider ljus, den sprider glädje. Den växer och växer och tränger tillslut igenom skalet, in, till dig. Ett litet frö av glädje, som liksom blomman i asfalten växer utan logik, besegrar monstrena, röjer undan de svarta tankarna. Den sprider lycka, den skapar leenden.

Den bygger hopp.